Prolog – en märklig man

"Det jag har lovat har jag hållit"
(Frisenheim om sitt liv)

1670-1703
Ung, rik och olycksdrabbad

"Nyenskans som nu av ryssarna kallas Pettersborg"
(Frisenheim om sin hemstad)

1703-1713
Jagad av ryssar

"Han tog sig inte utan största faror rakt igenom det fientliga lägret"
(Om Frisenheims insatser i Viborg)

1713
Pank för första gången

"Vi kan vara försäkrade om att han inte söker någon egennytta genom profiter"
(Arméchefen Georg Lybecker om Frisenheim)

1714

Hunger och blodbad

"Jag vill behålla min kredit samt ett obefläckat namn och rykte"
(Frisenheim 1714)

1714-1716

Den långa marschen

"Det skall vara mitt högsta nöje om jag förmår prestera något nyttigt"
(Frisenheim till Karl XII)

1716-1718
Nybliven adelsman

"Han understödde under kriget mot Ryssland med både livsmedel och penningar och gjorde kronan stora tjänster"
(Ur motiveringen till att Frisenheim adlades)

1718

Det omöjliga fälttåget

"Vi måste lösa problemen, annars går hela armén förlorad så sant
som Gud lever, men jag kan tydligt se att om varje man gör ett
hederligt arbete så kan vi klara det"
(Frisenheim inför det jämtländska fälttåget)

1718
Långa farliga resor

"Jag är ensam, har ingen skrivhjälp, och Gud vet att här finns att göra"
(Frisenheim på sommaren 1718)

1718

Basen i Duved

"Jag ska klara det med Guds hjälp. Men ingen kung kan betala mig för allt detta arbete, det kommer att förkorta mitt liv."

(Frisenheim till landshövding Hamilton)

1718
Svart november

"... allt som varit omöjligt har berott på uppenbara skälmar och tjuvar, som förgör så många tusen stackars människor"
(Frisenheim i november 1718)

1718

Katastrofernas månad

"Det får min kropp att skaka och gör mig så förvirrad i mitt arbete att jag inte vet vad jag ska skriva nu"
(Frisenheim 16 december 1718, när han just fått veta att kungen blivit skjuten)

1719

Kamp mot kaos och död

"Således följer den ena olyckan efter den andra och förorsakar mig en ej ringa sorg och bedrövelse"
(Frisenheim den 2 januari 1719)

1719-1720

Ett ruinerat land

"Fienden har nu i två månader hållit denna ort så gott som blockerad, så att all tillförsel av förnödenheter till den här samlade armén har stoppats"
(Frisenheim om läget i Stockholm den 13 augusti 1719)

1721-1722

Den gyllene freden

"Eljest har jag från i höstas på alla möjliga sätt med oupphörliga bekymmer försökt hjälpa fram de av Eders Kunglig Majestäts trogna undersåtar som kommit från fångenskapen i Ryssland"
(Frisenheim till Fredrik I i augusti 1722)

1722-1728
Landshövding vid gränsen

"Denna nations egenskaper står inte att beskriva, och man finner hos dem i deras nuvarande tillstånd inget förnuft, så att man utan att veta orsaken kan råka illa ut."
(Frisenheim om Ryssland den 9 juni 1722)

1722-1728
Överhopad av arbete

"De många svårigheter som funnits förbigår jag eftersom de varit så omfattande"
(Frisenheim 19 december 1723)

1725-1727
Övergrepp utreds

"Den som framför rättmätiga klagomål och bestyrker dem med laggiltiga skäl och bevis kan förvänta sig all hjälp och undsättning"

(Östra kommissionens kungörelse i april 1725)

1727
Upphöjd till friherre

"Eftersom han nu som nämnts således haft både, flit, möda och förmögenhet osparda till sin överhets och sitt fäderneslands tjänst, och därigenom visat sin uppriktiga nit, trohet och välmening för det allmänna bästa, är vi alldeles säkra på att han även hädanefter skall fortfara med detta."
(Ur motiveringen då Frisenheim upphöjdes till friherre 1727)

1727-1737
De sista åren
"Jag nödgas med svaga krafter ge Eders Kungliga Majestät vid handen att en allmän sjukdom sedan en månad sprider sig så mycket här i staden och på landsbygden i kringliggande socknar att det i trakten inte finns ett hus där inte någon är sjuk. I många hus är alla sängliggande så att det inte finns någon som kan hjälpa de andra."

(Frisenheim den 9 april 1737)

Frisenheims familj

Frisenheims släkt blev aldrig stor. Den friherrliga ätten dog ut med hans dotterdotter. Den adliga ätten fanns kvar in på 1900-talet. Den sista personen i den var Ester Frisenheim. Hon var stiftsjungfru och dog 1952 i Stockholm. Hennes bror Carl, som dog 1941, var den siste av den adliga ätten Frisenheim på svärdssidan. Sammanlagt har det funnits 47 personer med namnet Frisenheim. Bara 22 av dessa överlevde till vuxen ålder, d v s 15 år