Breven från 1716
Den första delen i varje brev, som är satt med kursiv stil anger vem som skrivit brevet och till vem. Där finns också uppgifter om i vilket arkiv brevet finns. Den texten finns alltså inte med i själva brevet, utan är till för den nutida läsarens information.
Då och då förekommer en rad med versala X i texten, så här: XXXXX. Det anger ett avsnitt som inte gått att tyda på grund av att handstilen är för svår eller själva originalbrevet är skadat på något sätt. Antalet X anger det ungefärliga antalet bokstäver som inte gått att dechiffrera. Tveksamma tolkningar markeras med ett eller flera frågetecken efter det svårlästa ordet. Ord som återges inom hakparenteser – [till exempel så här] – är nutida kommentarer för att förtydliga innehållet.
Breven återges i originalskick utan moderniseringar eller andra ingrepp.
Här nedan ser du en lista med de brev i vår samling som är skrivna 1716. En del av dem har Frisenheim skrivit, andra är adresserade till honom, medan en tredje kategori har andra upphovsmän och adressater men ändå berör Frisenheims liv och verksamhet.
När du klickar på någon av posterna i listan blir du länkad till just det brevet.
4/2 Frisius/Frisenheim till landshövding Alexander Stromberg
7/2 Frisius/Frisenheim till vice landshövding Johan Adlerström
7/2 Frisius/Frisenheim till Johan Adlerström
11/2 Frisius/Frisenheim till Johan Adlerström
18/2 Frisius/Frisenheim till Johan Adlerström
19/2 Frisius/Frisenheim till Johan Adlerström
20/2 Frisius/Frisenheim till Johan Adlerström
29/2 Generalmajor Carl Armfeldt till Karl XII
6/3 Frisius/Frisenheim till Johan Adlerström
7/3 Frisius/Frisenheim till Johan Adlerström
7/3 Frisius/Frisenheim till Johan Adlerström
7/3 Frisius/Frisenheim till Johan Adlerström
7/3 Frisius/Frisenheim till Johan Adlerström
10/3 Frisius/Frisenheim till Johan Adlerström
3/5 Frisius/Frisenheim till Johan Adlerström
9/5 Frisius/Frisenheim till Johan Adlerström
14/5 Frisius/Frisenheim till Johan Adlerström
17/5 Frisius/Frisenheim till Johan Adlerström
28/5 Frisius/Frisenheim till Johan Adlerström
31/5 Frisius/Frisenheim till Johan Adlerström
9/6 Frisius/Frisenheim till ombudsrådet Casten Feif
14/6 Frisius/Frisenheim till Johan Adlerström
16/6 Frisius/Frisenheim till Casten Feif
25/6 Frisius/Frisenheim till Johan Adlerström
16/7 Frisius/Frisenheim till Johan Adlerström
17/7 Frisius/Frisenheim till Johan Adlerström
4/8 Frisius/Frisenheim till Johan Adlerström
11/9 Frisius/Frisenheim till Casten Feif
3/11 Frisius/Frisenheim till Casten Feif
Frisius/Frisenheim till landshövding Alexander Stromberg 4 februari 1716, Landsarkivet Härnösand.
Copia
Högwälborne Hr Baron, General Lieutnant och Landshöfdinge
Emedan efter Höga Öfwerhetens nådige förordnande mig åligger, att wara betänkdt på alla giörliga uthwägar, huru Kongl Maijts för tiden i Wästerbotten stående finska Troupper, måtte med tillräckel:n underhålds medell tidigt, och med Hans Maijts: minsta bekostnad, sampt Landets möijeligaste beqwämligheet blifa försedde; dy och som allmogen uti Ångermanland, Medelpad och Hellsingeland warit wana att uthgiöra till Kongl. Ammiralittetet giärdespannmåhl 1 5/8 tunna af Mantal:, sampt något såfwell, hwilken giärd de lijkwähl af nästförflutne 1713 åhrs gröda intet utgiort, och således synes till ofwanber:de Trouppers behof, emoth Betahlning utan beswär utlefwerera kunna, hwaraf Kongl. Maijtt skulle hafwa een märkelig nytta, och Armeen ett tämmel: understöd, ity allmogen i Ångermanlands Norra Contract, som ligger närmast Wästerbotten, nu medan åkeföret påstår kunde föra den samma fram till Armeen, och södra Contractet lefwerera dess Contingent i Hernösand, sampt de öfrige fougderijer uti de dem närmast belägne städer nembl:n Medelpad i Sundswald, Hellsingelands Norra Contract uti Hudwigswald, och södra Contractet uti Söderhamn, då detta sedan wed första öppet watten kunde siöledes till Armen transporteras, och till trouppernes underhåld anwändas, warandes uppå min i detta måhl i Stockholm giorde remonstration mig lemnat det swaret, att iag kunde giöra derom hoos Högwälborne Hr Baron General Lieutnanten och Landshöfdingen ansökning; dy har iag sådant härmed ödmiuk hörsambt anmäla welat, derjempte begiära, det Högwälborne Hr Baron General Lieutnanten och Landshöfdingen till befordran af Kongl. Maijts härunder XXXXXX högt angelägne tiänst, täcktes ställa de ordres, att wederbörande Crono Befallningsmän uti ofwanberörde Fougderijer, och der någre flere orter finnes, som warit wahna föromtalte giärd till Kongl. Ammiralitetet att lefwerera, och den samma för 1715 icke utgiort, tillhålla allmogen med det forderligaste, som sig giöra låter, att anskaffa ofwan omber:de giärd pro A:o 1715, emot det, de efter förra wanligheten niuta derföre sin förnöijelse, XXX dermed kunde förfaras, som här frammenföre förmält är, Tviflandes iag intet med mindre detta lärer så mycket mehr pröfwas billigt, mästedehls alla Räntor för förl:d åhr, äro Finska Armeen anslagne, och ofwanbem:te giärd för samma åhr Kongl Ammiralitetet, hwarcken är anwist eller till godo kommit. Iag afbijdar häröfwer Högwälborne Hr Baronens General Lieutnantens och Landshöfdingens benägne utlåtelse, och förblif:r skylldigt
Högwälborne Hr Barons, General Lieutnantens och Landshöfdingens [namnteckning saknas eftersom det är en kopia]
Högom wed Sundswald
4 Febr. 1716
Frisius/Frisenheim till vice landshövding Johan Adlerström 7 februari 1716, Landsarkivet Härnösand
Wälborne Hr Lagman och Wice Landshöfdinge
Huru såsom Hans Kongl. Maijtt allernådigst för godt funnit, att den Finska Armeen bör till landets förswar blifwa uti Wästerbotten stående, och der sammastädes med Underhålds Medell försees, lärer äij wara Wälborne Hr Lagmannen och wice Landshöfdingen obekandt. Och som Hans Maijt till den ändan, jämbwähl i nåder beordrat Herrar Landshöfdingarne uti Gefleborgs Lähn och Wästerbotten, att låta berörde Armee undfå handräkning medelst nödig tillförssell och anskaffande af det, som elliest till dess underhåld behöfwes; hafwandes Hr General Lieutnanten och Landshöfdingen Högwälborne Baron Alexander Stromberg antydt wederbörande CronoBefallningsmän det de mig, som efter undfången Hög Befallning kommer att hafwa för Armeens providerande omsorg, och till den ändan jämbwähl giort denne Reesan, uti alt tillhanda gå, som till Kongl. Maijts tiänst i berörde måhl, iag dem anlijtandes warder; Altså i anledning deraf har iag wähl för någon tijd af Befallningsmannen Strandell skrifteligen begiärt, att foga den anstalt, det jämpte spannmålen, som kan finnas i beredskap, och de wictualie persedlar iag endels sielf opkiöpt, dels af Befallningsmannen, hwilken iag till den ändan penningar tillställt, komma att inlösas, een qwantitet Höö, som detta Fougderijet uthgiöra böör, måtte med det forderligaste härifrån till Uhmeå afföras, uti förmodan det Landet skulle finnas dertill så mycket williagare, som Inbyggarnes egen säkerheet till een stoor dehl på denne Armeens Conservation beroor, och man tänckt dem kunna med ett ryckande till Umeå wijdare beswär af skiutsande undslippa. Hwar uppå och Befallningsmannen Strandell under d 21 passato lemnat mig till swahr, det 700 hästar woro utsedda, att fordsla Höö till Armeen, och 180 dito, att afsendas med den i Tynderö liggande spannmålen, då allenast 190 hästar, efter des förslag, skulle öfriga till den qwarliggande Magazinsgiärdens och såfwels framskaffande till Umeå, sedan de usla och fattige änckor, sampt förfallande hemman blifwit undantagne. Män emedan föruthan det, att gienom den sedermera fallna myckne snöön, föret blifwit swårt, och allmogens reesa dessmedelst måst studsa (studsa betydde avta eller hämmas), de jämwähl föreburit omöijeligheeten, att kunna föra så mycket Höö efter een häst, som i förstonne, efter öfwerläggiande med Befallningsman, projecterat war, tillbiudande allmogen sig häldre willia lefwerera Een Tunna Hafre eller annan blandsäd wijd Armeen i stället för Höet; dy har iag derutinnan jämwähl söckt dem möjeligast foga, samt å nyo skrifwit befallningsmannen till, det allmogen kunde lemnas någon dilation till den påbudna Reesans fortsättiande, till tess wäderleken något satt sig, jämbwähl det de i stället för höö få föra fram till Armeen den anbudne spannmålen med 10 XXX 12 lispund efter hwar häst, Höö efter hwar häst, då spannmålen skulle dem efter Kongl. Maijts Förordning qwitteras och godtgiöras, och iag i öfrigit wille wara betänckt på uthwägar, att ifrån dee närmare orter anskaffa hallm eller Hackelse, som lijkmätigt Kongl. Maijts förordning böör med spannmålen föllia. Och alldenstund wägarne nu mera förspörias wara upkiörda, män allmogen, icke dess mindre annförer hwarjehanda hinder, hwarföre de äij skola kunna fordsla deras Contingent Fourage, och hwad elliest ounngängeligen XXXXX af dem begäres, som ofwanbem:t är, till Uhmeå, till hwilcken ort är allenast 23 mihl härifrån, och nu om winteren en god dehl giennare wäg, der man lijkwäl weet, det de äij hålla beswärligit uti sina egne ärender att fahra alt till Bergslagen, öfwer 20 XXXX emot 40 mihl med en häst, hafwandes Hr General Majoren Armfelt äij allenast med sidsta påst, utan och igenom een i dag ankommen Express mig förständigat, det Armen i mangel af nödig tillförssell allaredan lijder stoor brist, emedan efter min afreesa alt intet är dijt ankommit, begiärandes altderföre det utan den ringaste försummelse måtte dijtskaffas spannmål och fouragie, så frampt Hans Maijts manskap och hästar äij skola lijda nödh och crepera, eller Armeen blifwa twungen att lemna den orten och draga sig hijt i Landet, emot Kongl. Maijts allernådigste Intention och ordres, angående den tracktens bevakande och Defension emot någon befarat Fijenteligheet. Fördenskull har hoos Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen, som till föllje af Kongl.Maijts allernådigste willia, antagit sig styrelsen här i lähnet, iag alt sådant härmed hörsambst anmäla, och derjempte begiära skolat, det behagade Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen, för Kongl. Maijts härunder werserande(???) högst angelägna tienst, gienom behörige ordres gifwa wärket det eftertryck, att den så högt nödige tillförsslen härifrån ofördröjel:n skie måtte, hemställandes iag derjempte till Wälborne Hr Lagmans och wice Landshöfdingens goda behag och ompröfwande om någon annan och lindrigare methode må kunna utfinnas till de reqwirerede förnödenheters framskaffande till Armeen, ifrån detta och de 2ne fougderijer uti Ångermanland, än iag med Befallningsmännerne aftalt i föllie hwaraf detta fougderijet förslagswijs i förstonne skulle komma att giöra ett ryckiande till Uhmeå; södra Contractet i Ångermanland 2ne och Norra Contractet någre flere Resor, allenast det kunde skie nu i tijdh, efter som wägarne äro goda, och så länge Winterföret påstår, en tillräckelig prowision till Armeen föres, hwaraf den samma måtte hafwa des underhåld till öppet watten. Hwaröfwer Wälborne Hr Lagmannens och wice Landshöfdingens benägne swahr iag afwachtar och skyldigt förblifwer
Wälborne Hr Lagmans och wice Landshöfdingens Hörsambste Tiänare
J: Hin: Frisius
Högom wed Sundswalld d 7. Febru 1716
Frisius/Frisenheim till vice landshövding Johan Adlerström 7 februari 1716. Landsarkivet Härnösand.
Wälborne Hr Lagman och Wice Landshöfdinge
Emedan, ibland andre för Kongl. Maijts uti Wästerbottn stående finska Armee nödige underhålds medell, jämbwähl erfordras een qvantitet såfwel, hwaruppå der nu är stoor brist och Hr Landshöfdingen Ramse [Anders Erik Ramsay] uti des till mig ankomna Breef berättar, att uti dess höfdingedöme, derest allmogen härtills i det närmaste utgiort, hwad de åstadkomma kunnat, sampt slachtadten god dehl av deras Boskap till Armeens behof, numera ingen tillgång på såfwell är, hwilket och Hr General Majoren Armfelt, som Commenderar ber:de Armee berättar wijd den härom skiedda undersökningen wara befunnit, dy har iag efter det mig åligger att draga försorg för Armeens providerande, hoos Wälborne H. Lagman och wice Landshöfdingen, såsom för tijden i orten närwarande, härmed anhålla skohlat Wällborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen täcktes anbefalla Cronobefallningsmännerne Hellström och Westman, att utham drögsmåhl antyda allmogen uti deras fougderijer, det de moth Contant Betahlning, som hwar och een straxt wijd lefweransen skall hafwa att undfå, hwartill iag hoos Befallningsmännerne giort anstalt, till Armeens behof anskaffa 3 el:r åthminstonne 2 lispund tårt kiött, eller fläsk med 1/4 kanna Erter af hwar gårdh, och i fall de intet skulle hafwa den ena perssedlen, lefwerera af den andra i proportion så mycket mera, hwilka persedlar uppå wissa ställen i Fougderijen, deraf det faller allmogen närmast och beqwämligast, af ländsmännen eller andre dertill förordnade säkre persohner, den der sedan komma att swara för richtigheeten deraf, kunde emottagas. Hwarwijd wederböranderne jämbwäl kunde påminnas, det de ändel:n så laga, att berörde victualie persedlar med det skyndsambligaste måtte ihopsamblas, att sedan inom denne Månandens sluth till Armeen afföras, på det manskapet som i mangel deraf lättel:n kunde förfalla uti siukdomar, hwaruppå för detta och jämbwähl nu finnes exempel, möijeligast må blifwa Conserveradt. Om hwilket alt iag wähl i anledning af Hr General Lieutnantens och Landshöfdingen Stromberg till ofwanbem:te Befallningsmän utfärdade order, att gå mig tillhanda uti det till Hans Kongl. Maijt:s tiänst iag dem antydades warder, hoos dem för detta skolat giöra anstalt. Män som iag först måst giöra mig underrättadt hwad tillgång på såfwel här i Medelpad wara kunde, befinnandes nu, efter öfwerläggiande med Hr Befallningsman Strandell, som uppå min begiäran antydt allmogen här i fougderijet, att på anförde sätt lefwerera kiött, fläsk och ärter, att det, som härifrån kommer att utgå till Armeens behof äij förslår; så anhåller iag hermed hörsambst, om ofwanber:de ordres till Befallningsmännerne Hellström och Westman, och särdeles det de kunde eftertryckel:n påminnas hwad nu skie böör, [bläckplump, ett ord saknas] tijdigt föranstalta och wärkställa, efter som Kongl. Maijts Trouppers angelägenhet äij tåhl något drögsmåhl. Iag förblifwer
Wällborne Hr Lagmannens och wice Landshöfdingens
Hörsambste Tiänare
J: Hin: Frisius
Högom d 7. Febru. A:o 1716
Frisius/Frisenheim till vice landshövding Johan Adlerström 11 februari 1716, Landsarkivet Härnösand.
Wälborne Hr Lagman och Wice Landshöfdinge
Af närlagde Copia behagade Wälborne Hr Lagmannen och wice Landshöfdingen inhempta, uti hwad afseende hoos Hr General Lieutnanten och Landshöfdingen Högwälborne Hr Alexander Stromberg iag giort ansökning, det den giärd, som allmogen uti Ångermanland, Medelpad och Hellsingeland warit wahna Åhrl:n till Kongl. Ammiralitetet att uthgiöra, män för förl:t Åhr 1715 hwarken är Högbem:te Amiralitetet anordnat, eller berörde Åhrs gröda utgiort, kunde till de i Wästerbotten stående Finska Trouppers förnödenheet uthtagas, och sedan efter wanligheten på det fölliande årets Räntor dem godgiöras. Hafwandes iag förmodat det derwijd ingen difficultet, eller twifwelsmåhl skulle yppas, helst emedan Kongl. Maijtt, uppå derom skiedd underdånig remonstration, den 24 sistl:e Januarij täckts i nåder befalla, att samma giärd böör komma Troupperne i Wästerbotten tillgodo; Män som Herr vicarierne i Gefle, dijt iag mitt Breef diregerat, efter som iag då äij war underrätadt, att Wälborne Hr Lagmannen och wice Landshöfdingen styrelsen i detta Höfdingedömet anträdt, uthi deras till mig ankombne swar, af d 8 hujus, hålla betänckeligit, uthan Höga Öfwerhetens Speciale tillstånd och Befallning, landet med sådan giärds utgiörande att Gravera, der jag lijkwähl förmodar mitt förslag i detta Måhl wara grundat på skiähl och billigheten, sampt Hans Kongl. Maijts Nådigste befallning hafwa samma ändamåhl, som skulle falla för wijdlyftigt nu att deducera, Män hoos Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen iag mundteligen närmare remonstrera skall, jemte den nyttan Kongl. Maijtt deraf på åtskilligt sätt tillwäxer, ländandes det äij wederbörande till någon Gravation, om de dess begiärte giärden uthgiöra, fast än det npgot senare kommer att uttagas, än förr want warit, efter som den dem på innewarande Åhrs Ränta kommer att godgiöras och beräknas. Dy haar hos Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen iag härmed hörsambst anhålla skolat, det täcktes Wällborne Hr Lagmannen wice Landshöfdingen, efter des wanl:e nijth att befordra Hans Maijts höga interesse, foga den anstalt att samma giärd kunde på sätt, som uti mitt till Hr General Lieutnanten och Landshöfdingen Stromberg afgångne Breef, iag projecterat, indrifwes, hälst emedan tijden och tillfället, medelst förfrågningar och Correspondence förlöper, och iag i afseende på den Hiälp Armeen af ofwanberörde giärd, efter mitt förslag, hafwa kunde, med Befallningsman Alander det aftahl giordt, att för allmogens beqwämlighet och Conservation 1000 tunnor spannmåhl komma ett fördslas hijt till Sundswald och således äij förr, än med öppet watten siöledes kunna till Armeen transporteras. Iag giör mig om Wälborne Hr Lagmans och wice Landshöfdingens benägna bijfall härutinnan försäkrad, stedse Förblifwandes
Wälborne Hr Lagmannens och wice Landshöfdingens
Aldra hörsambste Tiänare
J: Hin: Frisius
Högom wed Sundswald d 11. Februa. A.o 1716.
Frisius/Frisenheim till vice landshövding Johan Adlerström 18 februari 1716, Landsarkivet Härnösand.
OBS! Den här utskriften innehåller tveksamma tolkningar.
Wohlgebohrner Herr Laagman und W: Landshöffding
die Lamentations beij unserer Armeè kan ich nicht genug beshreiben, der Feind hat nun zum dritten mahl beij Torneå unsere worpost g´attacquiret, und sind die unserer geslagen, Nun sol die Infanterie wieder won Uhmeå aufbrechen und es mangelt an alles, als bitte gehorsambst dass der wolges: H: Laag: & V. Landshöffding lesset der befalningsman Hälström gegen abend auf hirher kommen umb nun abrede zu halten was gegen Montag sol getan werden, solte aber der Wolgeborene H: laagman & V: Landshöfding sich in Kungsbacka werwechlen als Morgendes Tages so wil selbsten mich die Ehre aussbitten meine aufwachtung så machen nur dass ich weiss, die Zeit worgehet, der Shlittenban kan abgehen, und so sehe ich won allen Eines Elendigen aussgang zum unwerantwortlichen shaden won Ihre Maij:ts dienste hir ist kein läntsman auch jemand der was thun könte in des befalningsmans abwesenheit, der wolgebohrne H: Laag: & V: Landshöffding wird won der gütte sein und dem bauren eine kräftige worstellung zu thun, wie alles nun hochst nötig ist hand am werde zu legen, und wolte gott die priesten hatt thöte des gleichen umb ihren worzustellen, Ich werharre undablösslig des wolgebohrnes herrn Laagman & V: Landshöffdings gehorsambste diener bitte mein XXXXX shrift zu exqusiren
J: Hin: Frisius
Greta by Nora Socken d 18. Feb: 1716
P: S: Ich sende die relation herbeij won den Commendierenden Major beij Torneå
Frisius/Frisenheim till vice landshövding Johan Adlerström 19 februari 1716. Landsarkivet Härnösand.
Wällborne Hr Lagman och Wice Landshöfdinge
Emedan tijden och tillfället medelst förfrågningar och Correspondence förlöper, innan den af Hans Kongl. Maijt:s den 24 Januarij nästl:e till de i Wästerbotten stående Trouppers underhåld i Nåder bewilliade, och uti mine till Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen d 11. hujus aflåtne skrifwelse om förm:te giärden här i Ångermanland af allmogen hopsamblas och till Wästerbotten afföres och således befaras, att ber:de Troupper imedlertijd till Kongl. Maijts: största otiänst derigenom lära komma att lijda nöd, i det för instundande Martij Månadh, tillräckeligit underhåld äij är att tillgå, om icke gienom ber:de giärd, såsom närmast liggande wed handen, Troupperne i tijd blifwa ofördröijel:n undsatta; Fördenskull och i anseende till den nyttan, som Kongl. Maijtt deraf tillwäxer, om ber:de giärd nu kommer berörde Troupper tillgodo, är iag föranlåten hörsambst att anhålla, det täcktes Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen i anledning af Högstbem:te Hans Kongl. Maijts Förordning, foga den anstalt, att mehrberörde giärd af allmogen i Ångermanlands Fougderijer nu straxt indrifwes, och till de i Wästerbotten stående Troupper afföres, till befordran hwaraf och emedan H:rar Wicarier i Gefle uti deras till mig ankomne swar af d 8 hujus hålla betänkel:, utan höga Öfwerhetens Speciale ordres Landet med sådan giärds utgiörande att Gravera, så utfäster iag mig härmedelst till wederböranderne prompt att förnöija och återbetahla berörde giärd, så frampt den äij skulle blifwa dem godtgiorde och beräknat på deras innewarande åhrs Uthlagor, Och som af hans Excell:s Generalen och Öfwer Ståthållaren Taubes ankomne skrifwelse, Dat d 9 hujus förmärkes, att han är weed de tankar, som wore man redan i wärket begrepen med berörde giärds indrifwande, hälst emedan hans Kongl. Maijts till Högbem:te Hans Excellens ankomne breef absolute förmäler, det ofta ber:de giärd i afräkning på innew:de Åhrs anordningar nu böör uppbäras, och anwändas till den Finska uti Wästerbotten stående Armees underhålld; altså giör iag mig så mycket mera försäkrat om Wälborne Hr Lagmans och wice Landshöfdingens benägne anstalt, hwar igienom detta må blifwet wärkstält, Och Förblifwer stedse
Wälborne Hr Lagmans och wice Landshöfdingens Aldra Hörsmbste Tiänare
J: Hin: Frisius
Nohra S den 19. Februarij 1716.
Frisius/Frisenheim till vice landshövding Johan Adlerström 20 februari 1716. Landsarkivet Härnösand.
Wällborne Hr Lagman och wice Landshöfdinge
Wällborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen har iag för detta genom mine skrifwelser hörsambl:n wed handen gifwit, huru som ibland andre för Kongl. Maij:ts i Wästerbotten stående Finska armee nödige underhålds Medell jämbwähl erfordras en qwantitet såfwell, hwarpå där nu är stoor brist, Hafwandes fuller sedermera Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen till befordran af Kongl. Maijts tiänst uppå min giorde Demonstration behagat förordna, att allmogen i Ångermanlands fougderijer utan drögsmål något såfwell till armeens behof skola aflåta, emot Contant betalning, som hwar och en straxt wed Lefwereringen skall hafwa att undfå, män som wed noga öfwerläggande befinnes, att berörde emoth betalning påbudna såfwell als intet förslår för armeen som består af 5000 Rationer; altså och emedan förnimmes General Lieutnanten och Landshöfdingen Högwälborne Baron Hr Alexander Stromberg hafwa för een tijds sedan låtit publicera att ingen utförsell af underhålds Medell här ifrån länet skie skulle, som doch efter H:rar Befallningsmäns och andres berättelsser intet blifwit efterlefwat, i det ifrån Ångermanlands fougderijer denne winter till Kopparbärg lähn, och till andre orter i Svergie blifwit utfört allehanda wictualie perssedlar, och åtskillige ännu äro sinnade att giöra sådane förbudna forsslor; Fördenskull anhåller iag hörsambst, Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen, som till föllije af Hans Kongl: Maijts allernådigste willia, antagit sig styrelsen här i Lähnet, täcktes detta Hr General Lieutnantens och Landshöfdingens förbod om utforsslen stadfästa, och derjempte förordna, att sådane wictualie perssedlar till bemälte Armees behof, här med aflåtas till mig eller Befallningsmännerne emoth Betahlning, på det derigienom något tillräckel:t såfwell för ombemälte armee kan wara att tillgå. Förblifwer stedse
Wällborne Hr Lagmans och wice Landshöfdingens Aldra Hörsambste Tiänare
J: Hin: Frisius
Nohra sochen d 20. Februarij A:o 1716.
Carl Armfeldt till Karl XII den 29 februari 1716.
Riksarkivet. Skrivelser till konungen. Karl XII, 2.3.
Stormäcktigste Allernådigste Konung,
Eders Kongl. Maijts allernådigste af d 30 januarii har moot slutet af denne månaden kommit mig till underdånigste handa, och straxt samma dg blefwit samptelige desse Eders Kongl. Maijts finska Regementer notificerade, att så fort nonsin hinnas kunde söka betinga een fullkomlig muntering sampt dhe af tråssen i Nåder anbefalte persedlar, Men som i desse orterne hwarken till den ena eller andra persedelen kan finnas tillgång, eller köpmän och handtwärckare som kunna eller willja sig något antaga, har Iag förmått assessorn Johan Hinric Frisius att afbryta des andre beställningar och samma ährende för mitt i Nåder anförtrodde Nylandz-infanterie Regemente, sampt dhe regemente och Corpher som inga Öfwerstar hafwa, såsom Wiborgz Cavalle Regemente, Landz- och de wärfwade Dragounerne, Wiborgz- och Nyslottz infanterie regementer, sampt den wärfwade battaillon till foot, sig antaga i Stockholm och de orterne där omkring att beställa, och det fördenskull, att han genom des bekantskap och anseende synes kunna ett billigt prijs och skyndsamt slut fram för een Officerare förmå, hwafwandes honom medgifwit General Adjutanten Per Jungh, som sådana Beställningar förr haft och een så mera kundskap om sielfwa sorternes beskaffenheet hafwa, sampt mig hijt till Ångermanland bemte assessor till mötes begifwit, att honom så närmare instruera och till samma ährende affärda, så at, som iag hoppas, på bäst och skyndsamte sätt motte blifwa bestält, hafwandes merbemte assessor sedan Contracten till Eders Kongl. Maijt i underdånighet att ingifwa, Förblifwer till min död
Stormäcktigste Allernådigste Konung Eders Kongl. Maijts allerunderdånigste troplichtigste tienare och undersohte
Carl Armfeldt /Ingelet
Nordmaling sn d 29 febr: 1716.
Frisius/Frisenheim till vice landshövding Johan Adlerström 6 mars 1716. Landsarkivet Härnösand.
Wällborne Hr Lagman och Wice Landshöfdinge
Sedan iag nyligen hade den ähran i Arnäs att tala med Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen och derpå afreeste till Nordmaling, kom Hr General Majoren Armfelt mig der till mötes ifrån Umeå, därigienom så mycket skyndsammare att befordra min reesa till Stockholm, och Hans Kongl. Maijtt i anseende till de mig Committerade Armeens angielägenheeter, och att den med första öppet watten derifrån kunde blifwa undsatt med nödige undehålds Medell, hwilket iag i möijligaste måtto will låta wara mig angelägit; Och hwar iag vid samma tillfälle remonstrerat Hr General Majoren, hwad anstalter blifwit giorde om Underhålds Medlens bijbringande ifrån detta Höfdingedömet, och att Armeen således till öppet watten kunde hafwa dess utkombst, om alt det, wed nu påstående goda winterföret med iifwer fullgiöres och till Umeå afföres, som till Kongl. Maijts tiensts befordran blifwit projecterat och begiärt; Män som Wälbemt:e General Major twiflar, att sådant alt lärer blifwa wärkstält, utan befarar att armeen i mangell af tillräckel:e underhåld lärer lijda nöd, innan man sig föreställer, eller någon undsättning ifrån Stockholm siöledes kan komma; Fördenskull och som de författningar här i höfdingedömet nu äro giorde, att merbem:de Armee till sluth af Aprill Månad har des uthkombst om de projecterade och elliest ophandlade underhålds Medell ofördröjel:n blifwa anskaffade, och till Umeå framförde innan föret afslår, som lätteligen torde hända weed denne tijden gienom ett tööwäder; Altså är iag föranlåten hörsambligen att anhålla, det täcktes Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen för Kongl Maijts härunder werserande högst angelägne tiänst, gienom behörige ordres gifwa wärket det eftertryck att det som ifrån Medelpad och Ångermanlands Fougderijer till armeens Conservation blifwit begiärt, och Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen af mine förre skrifwelsse förmärkt, nu ofördröijel:n till Umeå afföras måtte, emedan det efter någre weckor äij mera lärer kunna skie för meenförets skull, män nu förtijden mycket wähl, att berörde armee således kan hafwa dess underhåld till öppet watten, i widrigt fall lärer den samma lijda nöd och Crepera, eller blifwa twungen att lembna Wästerbotten och draga sig hijt i landet emot Kongl. Maijts allernådigste intention och ordres, angående den tractens bewakande och defension mot någon befarat fijendtligheet. Och på det Cronobetienten må hafwa någon handräckning, så mycket skyndsammare ifrån desse fougderijer att befordra de desiderade underhålds medell; så har Hr General Majoren Armfelt hijtsändt jämpte Hr Öfwerste Lieutnant Taube, som i mitt ställe är förordnat är fördnat 40 mann soldater, och 40 andra förwäntas ännu, emedan detta fougderijet i synnerheet är wijdlyfttigt, och härtill teijt(???) sig något motsträwig att afföra de här befintel:e Underhålds Medell.
Angående de Officerare, som af allmogen på wägen emot qwittence emottagit deras forslor, män i Umeå borde aflefwereras; så har Hr General Majoren Armfelt, jempte det han medh särdeles missnöije ett sådant otillbörligit framfarande uptagit, förordnat, att alla de Officerare som finnas skyldige, utan något drögsmål till Umeå med deras egne och skiutshästar skola framföra, hwad de således emottagit, och äro derföre någre redan nu dermed i wärket begrepne, de öfrige måtte detta jämbwähl fullgiöra, så snart man får weta deras Nampn, hwilket lärer kunna skie igienom deras afgifne Qwittencer, hwaraf man begiärt Copia af Befallningsmännerne.
Gienom Wälbem:te Hr General Majors utgifna resolution är den omtalte Båtsmannen för soldatetiänsten frijkiendt, sedan han betalt 4 1/2 daler Kopp:m Wärfning peningar, samt en half Månads Profwiant tillbaka, som han niutit utur Magazinet, hafwandes iag berörde XXXXXXXXX tilstält, hwilket iag härjempte i hörsambligheet bort berätta. Förblifwer stedse
Wälborne Hr Lagmans och wice Landshöfdingens Aldra Hörsambste Tiänare
J: Hin: Frisius
Nora sochen d 6. Martij 1716.
Frisius/Frisenheim till vice landshövding Johan Adlerström 7 mars 1716. Landsarkivet Härnösand.
ankom till Hudikswall d 11 Marti 1716. [mottagarens notering]
Wällborne Hr Lagman och wice Landshöfdinge
Sedan den å Tynderö sund ifrån Gefle förleden höst med giärdespannmåhl för armeen ankomne skiepparen Bengt Berghs farkost nu nyligen blifwit utlastat, har man befunnit, att bem:de skiepparen på lasten kommit tillkorta; Fördenskull har iag sådant härmedelst Wälborne H. Lagman och wice Landshöfdingen welat hörsamligen wed handen gifwa, medh dylijk anhållan, att till bem:de skieppare des återförande frackt äij må blifwa betalt, innan han med Fältprofwiantmästaren Werlings qwittence wijsar denne lastens richtige aflefwerering, eller och att han bristen godtgiort, dessuthan och som merbem:te skiepparen Bergh blifwit befrachtat att gå med denne spannmåhlslasten ifrån Gefle till Umeå, män denne dess reesa äij fullfölgt, som doch efter all aperence, och åthskilligas berättelser skie kunnat, om han allenast med flijt söckt fortsättia sin reesa; dy har iag i hörsamheet Hr Lagman och wice Landshöfdingen hemställa skola, huruwijda han kan wara berättigat till den i Gefle betingade frachten, hälst emedan han allenast giort halfwa Reesan, Förblifwer stedse
Wälborne Hr Lagmans och wice Landshöfdingens Aldra hörsambste Tiänare
J: Hin: Frisius
Nora sn d 7: Martij 1716.
Frisius/Frisenheim till vice landshövding Johan Adlerström 7 mars 1716. Landsarkivet Härnösand.
ankom till Hudickswall d 11 Marti 1716. [mottagarens notering]
Wällborne Hr Lagman och wice Landshöfdinge
Det förmäler Hr Ryttmästaren Kuhlfelt genom des till Hr General Majoren Armfelt ankomne Breef, dat Hudwigswald d 16 nestl:e Febru:, att han der hoos sig har 28 stycken Åbo och Biörneborgs Lähns Regemente tillhörige Ryttarehästar, som han i Hellsingeland och Gestrikeland opkiöpt, och som äij särdeles tillgång är på fourage i Wästerbotten, och Hr General Majoren derjempte är omtänckt i möijeligaste måtto att lijndra detta höfdingedömet för höets framförande till Umeå; Altså haar Wälbem:te Hr General Major gienom mig låtit anbefalla Hr Ryttmästaren Kuhlfelt, att han med ber:de hästar till wijdare order i Hellsingeland skulle qwarblifwa. Män derjempte är Hr General Major Armfelts tienstl:e anmodan, det behagade Hr Lagman och wice Landshöfdingen at berörde Ryttare hästar med lispund höö om dygnet blifwa försedda, och Qwartermästare Werlander sampt Corporalen Lauren medh nödigt underhåld hwilka med bem:te Hr Ryttmästare äro Commenderade. Jag framhärdar stedse
Wälborne Hr Lagmans wice Landshöfdingens Aldra Hörsambste Tiänare
J: Hin: Frisius
Nora sn d 7. Marti 1716.
Frisius/Frisenheim till vice landshövding Johan Adlerström 7 mars 1716. Landsarkivet Härnösand.
ankom till Hudickswall d 11 Marti 1716. [mottagarens notering]
Wällborne Hr Lagman och wice Landshöfdinge
Så som iag förnummit, att en dehl af Medelpads allmoge på wägen till obekandt folck aflefererat emoth orichtige Qwittencer deras spannmåhl och höö som i Umeå borde aflefwereras emoth wederbörandernes Qwittencer, att således derigienom mycket torde gå förlorat, som till armeens Conservation blifwit utsedt; altså är iag föranlåten att anhålla hoos Wälborne H. Lagman wice Landshöfdingen, det täcktes Hr Lagman och wice Landshöfdingen gunstigt låta anbefalla wederböranderne, att de hädanefter till ingen hwem den och wore, på wägen aflefwerera deras forslor, utan dem till Umeå framföra, på det derigienom alt må komma richtigt fram; Män de samma af allmogen, hwilkas hästar på reesan skulle tröttna och omöjel:n kunna hinna fram till Umeå, täcktes Wälborne Hr Lagman och wice Lanshöfdingen tillåta, att få taga emot Betalning nödig skiuts, Och iag framhärdar stedse
Wälborne H. Lagmans och Landshöfdingens Aldra Hörsambste Tiänare
J: Hin: Frisius
Nora sn d 7 Marti 1716.
Frisius/Frisenheim till vice landshövding Johan Adlerström 7 mars 1716. Landsarkivet Härnösand.
ankom d: 11 Marti till Hudwijckswall [mottagarens notering]
Wällborne Hr Lagman och wice Landshöfdinge
Hoos Kongl:e Bergs Collegium har BruuksPatronen Matthias Krapp sig beklagat. att de kåhlbönder, hwilka åhrl:n kåhla till dess Bruuk Lögde i Medelpad, och äro ungefähr 130 stycken till antahlet, blifwer hindrade och oförmögne giorde att betiena Bruket, som alldeles lärer afstanna, emedan de blifwit tillsagde både att utgiöra höö till de i Landet inqwarterade Artollerie och Tråsshästarnes underhåld, som och att föra spannmåhl och andre Wictualie perssedlar till den i Wästerbotten stående Armee, Begiärandes att de oförmögne aldeles kunde befrijas, och de som något behållnare äro, betahla med Penningar eller spannmåhl i stället för det påbudne höet; Hwilken spannmål sedan kunde gå med skiuts igienom Ångermanland, som een annan Hans Kongl. Maijts durchmarche, med mera han anförer, som Hr Lagman och wice Landshöfdingen förmodel:n af Kongl. Berg Collegij ankomne Breef inhemptat, medan de förmäla uti deras ankomne höggunstige skrifwelse Dat: d 20 februarij, att de härom Hr Lagman och wice Landshöfdingen tillskrifwit, och begiärt, det Hr Lagman och wice Landshöfdingen som och iag för min dehl wille tillsee, att de Bönder, som kohla till bemt:e Bruuk, kunde all möijelig lindring och förskoning få för höets lefwererande; som skiutsen wederfares. Nu haar Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen sig gunstigt bekandt. huru som till Inbyggarnes säkerheet och arneens Conserwation blifwit aftalt, att Medelpads Fougderije med ett ryckiande till Uhmeå skulle framföra jempte spannmålen och höet som kunde finnas i beredskap, samt de wictualie perssedlar som till armeens behof blifwit anskaffade, på det berörde armee till underdånigste föllia af Hans Kongl Maijt ankomne allernådigste Befallning måtte kunna ståå qwar i Wästerbotten, hwarföre Befallningsman Strandell, 700 hästar utsedt att forssla höö till armeen, 180 d:o att afsändas med den på een farkost liggande spannmålen, då allenast 190 hästar efter det förslaget skulle wara öfriga till den qwarliggande Magazins giärdens och såfwels framskaffande till Umeå, sedan de fattige änkior, sampt frijkallade Hemman undantagne blifwit, hwillka således fast ringa förslå till de förnödenheters afförande, som i Medelpad blifwit utsedde, och om desse 130 kåhlbönder för forsslen blifwa befrijade, skulle derigienom skie ett stoort hinder uti de till armeens underhåld giorde författningar, så framt de icke af Befallningsman äro observerade under de frijkallade hemman, elliest borde så många af den öfriga allmogen nödwändigt utsees i desse kåhlbönders ställe gienom tillförssell att ersättia det, som medelst merberörde kåhlbönder blifwit tillbaka, på det armeen måtte hafwa des utkombst till öppet watten; så lärer och Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen sig gunstigast påminna, att allmogen efter deras egen begiäran i stället för höö få utgiöra Blandsäd, att altsså Hr Bruuks Patrons åstundan i detta måhl är Contenterat, män aldeles att befrija dem för höets utgiörande och skiutsande till Umeå, understår iag mig äij i ringaste måtto, såframpt de under den Befallningsman opgifne Specification eller Project äro inräknade, uthan hemställer Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingend godtfinnande, hwad han här utinnan täcktes förordna, emedan Hr Lagman och wice Landshöfdingen har sig bekandt desse kåhlbönders tillstånd, och om Bruuket något lijder derigienom att berörde kåhlbönder till Kongl. Maijts tiänst till Umeå afföra det de böra utgiöra, dessuthan tåhl tijden och tillfället äij något drögsmåhl, utan hwad som till armeens Conserwation är förordnat till öppet watten, måtte nu weed detta winterföret affärdas.
Angående Hr Bruuks Patrons begiäran, att den spannmålen som i stället för höö, de förmögne kåhlbönder kunde uthgiöra, måtte gienom Ångermanland gå till Umeå som en annan Kongl. Maijts durchmarche; så är öfwer alt kunnigt, att Ångermanlands fougderijer i anseende till det, att det södra Contractet 2 gånger rycker till Umeå, och det Norra oftare, fast omöjel:n hinner skiutsa deras egen giärd och de förnödenheeter, der äro att tillgå för armeen, mycket mindre en annans, hwilket Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen sielf weed dess igienomreesa förmärkt.
Härjempte har iag äij underlåta bordt hörsambligen att anhålla, det täcktes Hr Lagman och wice Landshöfdingen weed den händelssen där till de i Medelpad inqwarterade Artollerie och Tråsshästars underhåld öfwer Winteren, mera höö skulle upgå, än som Medelpad böör utgiöra, at Hellsingeland då kunde tillforssla så mycket som nödigt wore eller om sådant utan Landets beswär äij kunde fåes dijt, då will man berörde hästar, el:r en dehl deraf till Hällsingeland afsända, att således det ena fougderijet gienom det andras tillhielp lijses; Öfwer hwilket alt afwachtar Wälborne Hr Lagmans och wice Landshöfdingens gunstige förordnande, Och förblifwer stedse
Wälborne Hr Lagmans och wice Landshöfdingens Aldra Hörsambste Tiänare
J: Hin: Frisius
Nora d 7. Martij A:o 1716.
Frisius/Frisenheim till vice landshövding Johan Adlerström 10 mars 1716. Landsarkivet Härnösand.
ankom d: 11 Marti till Hudwijckswall [nottagarens anteckning]
Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdinge
Sedan uti Wästerbottens Höfdingedöme i anseende till den derå orten befintelige spannmåls bristen blifwit förbudit alt Brännewijns brännerij så i städerna som på landet, hafwa åtskillige afreest derifrån till Ångermanland och opkiöpt spannmål, som de opbrändt till brännwijn och till Wästerbotten affört och elliest i Landet föryttrat; och som derigienom, föruthan det spannmålen stegras, derå jämwähl blifwer med tijden en allmän brist i Landet, så att hwarken Inbyggarne sielf å sijdlychtor(???) få kiöpa hwad de till deras uppehälle behöfwer, mycket mindre de i Wästerbotten stående Troupper kunna blifwa försedde med Brödkorn, som de högel:n hafwa af nöden, emedan sådant i Wästerbotten äij kan erhållas såsom kunnigt är; Fördenskull har iag sådant härmedelst welat gifwa Hr Lagman och w: Landshöfdingen hörsamligen weed handen, och i lijka måtto hemställa, om icke åtminstone i Ångermanlands Fougderijer nu kunde förbiudas Brännewijns brännerijet, i anseende till den nytta och gagn som Landet och armeen tillwäxer gienom ett sådant förbud. Iag förblifwer stedse
Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingens Aldra Hörsambste Tiänare
J: Hin: Frisius
Nora d 10 Martij 1716.
Frisius/Frisenheim till vice landshövding Johan Adlerström 3 maj 1716. Landsarkivet Härnösand.
ank d 9 Maij 1716 dito exped till Hernösand XXX Sundswald [mottagarens notering]
Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdinge
Wälborne Hr Lagmans och wice Landshöfdingens gunstige af d 30 passato erhölt iag i går med Posten, hwarå till Hörsambst swar berättas, att iag allerede nogsambt uti Kongl. UphandlingsCommissionen remonstrerat de Difficulteter, som nu efter Wälborne Hr Lagmans och wice Landshöfdingens skrifwelse, yppa sig uti den puncten ang:de Penningarnes utbekommande af dem, som fådt sin Betalning af Skattings Contributionen innan förbudet skiedde, i anseende hwartill iag och tänkt sampt söckt erhålla den ändring, att äij mehr, än efter förslaget af Skattnings Contributionen ännu kan wara att förmoda, måtte på ber:de Medell Assigneras, och bristen på annat sätt ärsättias, män så förmärker iag det Kongl:e UphandlingsCommissionen står med dess första resolution, icke williandes att medlen skola blandas eller till andra usus blifwa anwände, än Commissionen dem anordnar, uthan wederbörande ad interim låte nöije sig åth de obligationer som till den ändan äro utfärdade, och merbem:te Uphandlings Commission fast försäkrar, att skola innan kort inlösas. Dessuthan som det nu deruppå står, att alla andre der i höfdingedömet fallande Räntor för innev:de åhr till Finska armeens behof lära mig anwijsas, så har iag äij underlåta skolat Wälb:ne Hr Lagman och wice Landshöfdingen derom i tijd att Notificera, uti den goda tillförsickt, att iag med sådane Medell så mycket promptare i sinom tijd lärer assisteras, som Hans Kongl: Maijts högt angelägne tiänst det fordrar, och den Finska Armeen annars äij kan blifwa uti Wästerbotten stående eller underhållen, hwilket att det så mycket beqwämligare må kunna skie, så tänker iag, emoth richtig och redbar betalning af sådane för Armeen anwiste Medell, uthi Wästernorland, der till manskapets behof nödige Underhålds Medell uphandla, eller slijka underhålds Perssedlar i betahlning på Räntorne af landet emottaga, hwarom iag lärer hafwa den äran, weed min genomreesa närmare med Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen att öfwerlägga. Och alldenstund mig är bekandt, att både i Hernösand och Sundswald, hwilka städer ligga närmast Wästerbotten, finnes förråd på spannmåhl, som Borgerskapet torde willia derifrån hijt till Stockholm afskieppa, der doch till Kongl. Maijts tiänst och Finska Armeens behof spannmål i Wästerbotten behöfwes, som man i brist af annan tillgång skulle nödgas här i Stockholm uphandla och dijt afsända, då den äij allenast skulle falla för Hans Kongl Maijttt dyrare, enär Tullen med Frachten hijt åth beräknas, utan och Hans Maijtt komma att löpa större hazard, sampt betala mera fracht wijd dess Transporterande härifrån Stockholm; Fördenskull och emedan mig är befalt att såsom een huushållare draga försorg för denne armee, sampt uti alt söka möijeligaste XXXXXXXX: dy har iag hörsambst begiära skolat, det behagade Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen i anseende till alt sådant, och för Kongl. Maijts härunder werserande höga interesse, som Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen altijd beröml:n söker att befrämja, låta all spannmåls utskieppning ifrån förbem:te städer Hernösand och Sundswald till desse Orter alfwarsambl:n förbiuda, på det man sig deraf till Kongl. Maijtts Trouppers underhåld i Wästerbotten må kunna betiena, försäkrandes Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen wederbörande ägare, hwilka, som iag har wiss underrättelse, för XXX 11 XXX XXX Tunnan utbudit, ändoch ingen härå orten för befarad fiendteligheet i siön, sig uti een sådan handel lärer willia inlåta, det iag så snart wår Herre hielper mig dijt till Ohrten, tänker deras spannmåhl till merbem:te behof uphandla och bestå derföre ett skiäligt prijs, samt sedan låta dem få en prompt betalning, hwarom de så mycket mindre hafwa att draga twifelsmål, som iag för detta jämwäl prompt betalt, hwad af dem blifwit kiöpt och accorderat. Skulle och en eller annan wid det at förbudet härom dijt anländer och innan iag sielf hinner dijt, hafwa inskieppat spannmåhl, att sändas hijt, så behagade Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen låta dem tillsäija, att segla dermed till Umeå, då iag skal bestå dem äij allenast ett skiäligt prijs för wahran, utan och för dess Transporterande billig Fracht, hwarmed de kunna wara bättre betienta, än att skicka deras spannmåhl hijt, samt underkasta sig så stoor hazard, hwaremoth näst Guds hielp intet så stoort äfwentyr å den ohrten ännu synes wara att befara. Detta alt recomenderes XXX Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen på det högsta, så att ingen utskieppning, som bem:t är, ifrån ofwanberörde städer skie måtte. Hwaruppå lijtandes iag och skal ställa mina messurer här i Stockholm, med förblifwande
Högwälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingens Aldra Hörsambste Tiänare
J: Hin: Frisius
Stockholm d 3 Maij 1716.
Frisius/Frisenheim till vice landshövding Johan Adlerström 9 maj 1716. Landsarkivet Härnösand.
ank d 12 Maj 1716 exp: d 16 dito [mottagarens notering]
Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdinge
Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen haar iag, i anledning deraf, att mig är Committerat draga wijdare försorg för Kongl. Maijts i Wästerbotten stående trouppers underhåld, uthi min skrifwelse af d 3 hujus, hörsambst anlijt, att all spannmåhls utförssell, ifrån Hernösand och Sundswald till desse Ohrter, kunde blifwa förbuden, på det man sig af den där befintelige spannmålen för Troupperne måtte få betiena moth prompt Betahlning, af de till den ändan anordnade Medell. Hwilket iag härmed iterera och derjempte anhålla skolat, att emedan det förråd i näst ber:de twenne städer kan wara att tillgå, äij torde långt förslå till Manskapets underhåld, som Månadtl:n een temmelig post spannmåhl behöfwer, hälst om Troupperne skola blifwa der öfwer Wintern stående; Fördenskull Wälborne Hr Lagman och w. Landshöfdingen samma förbudh jämwähl till Hudwigwaldn extendera täcktes, med lijka försäkran, att alt hwad den till Kongl. Maijts Trouppers förnödenheet ophandlas och emottages, skal af de dertill Destinerade medell prompt betalas. Näst detta är härmed min hörsambste begiäran, Hr Lagman och wice Landshöfdingen behagade, till att facilitera wärket, jämbwähl beordra Härads fougdarne Strandell, Hellström och Westman, det de nu i tijd betinga all den fallande salt strömming till Trouppernes behof af allmogen och andre, som kunna något aflåta, för hwilka iag äfwen will draga försorg att de skola blifwa Contenterade; allenast Fisken, som bör wara ettersaltad, är god, då iag om prijset wäl skall med wederbörande öfwerens komma. Iag förseer mig till Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen om benägen handräckning och Förblifwer
Wälborne Hr Lagmans och wice Landshöfdingens Aldra Hörsambste Tiänare
J: Hin: Frisius
Stockholm d 9. Maij 1716.
Frisius/Frisenheim till vice landshövding Johan Adlerström 14 maj 1716. Landsarkivet Härnösand.
ank d 17 dito exp: d 19 dito [mottagarens notering]
Wälborne Hr: Lagman och wice Landshöfdinge
Hwad möda och omsorg det härtills kostat att förskaffa till Kongl Maijts Finska Trouppers behof i Wästerbotten nödige underhålds Medell, och således bringa det så widt, att bem:te Troupper lijkmätigt Hans Maijts allernådigste willia, än till denne tidjen kunnat blifwa derå orten stående är Wälborne Hr Lagman och w: Landshöfdingen endels bekant, efter som man till detta wärkets befrämjande jämwäl måst beswära Wälborne Hr Lagman och w. Landshöfdingen med ansökningar, och deruppå wid åtskillige tillfällen röönt dess benägne assistence, som iag å wederbörlig Ort haar anmält, och stedse skal med beröm ärkänna, dock skulle alt sådant intet giort tillfyllest att ernå Hans Maijs omrörde allernådigste ändamåhl, der iag icke, till att befordra det samma, jempte min Credit alt det öfriga anwändt, som iag i min förmögenheet haft, och således giort till Hans Maijtt ett nytt Förskått, för hwilket iag änn intet åthniutit någon Betalning, utan i anseende till desse knappa tijder måste dermed hafwa något fördrag till frambättre. Hwarföre och emedan det numera will wara nödigt, att hwad som reqwireras till desse Trouppers wijdare underhåld, hwilka i förmåga af Kongl. Maijts nådigste ordres ännu måste blifwa i Wästerbotten qwarstående, sådant måtte i tijd med sorgfälligheet föranstaltas och anskaffas af de dertill utsedde Medell, bestående uti Wästernorlands innewarande års skattnings Contribution sampt alla Ordinarie Räntor der i Höfdingedömet böra utgå, hwarå etssignationerne [assignationerne] ligga färdiga till mig att extraderas; dy och näst det till Wälborne Hr Lagman och w. Landshöfdingen, iag mig om all ytterligare benägen befordran höörsamst förseer uti det, som till Hans Maijts och Publici tiänst lända kan, så mycket mera, som närlagde Breef af Hr Baron och OmbudsRådet Feif, hwilket högbem:te Herre mig wed dess lemnade, till Wälborne Hr Lagman och w: Landshöfdingen att öfwerstyras, lärer gifwa närmare anledning, att mig är Committerat drag försorg för bem:te Trouppers alimenterande hädanefter, och iag till den ändan ibland annat har att anlijta Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen om Handräckning, så är till Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen min hörsamma anmodan, det wederbörande Cronobetiente kunde blifwa ytterl:re påminte och tillhåldne Medelen i rättan tijd att indrifwa, så at i mangell deraf, äij något måtte komma att studsa eller försummas till Hans Maijts otiänst. Elliest har iag före detta uti mina Hörsambste skrifwelser at d 3 och 9: hujus gifwit weed handen de orsaker, som föranlåtit mig att anlijta Wälborne Hr Lagman och w: Landshöfdingen, det all spannmåls utförssel till denne sijdan måtte i Hernösand, Sundswald och Hudwigswald förhindras; jämwäl Krono Befallningsmännerne Strandell, Hellström och Westman beordras uptinga all salt strömming, på det spannmål:n och strömmingen som der kan wara att tillgå, må Conserveras Kongl. Maijts troupper till godo, hwilka som iag för detta berättat, komma än wijdare att stå i Wästerbotten, och ett anseenlt till underhåld behöfwer; Och ehuruwäl iag uti ingen del twiflar med mindre Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen, i anseende till den nyttan Hans Maijtt och Publico så wäl som wederbörande privatir derigenom förmodeligen kan tillwäxa, min begäran i så måtto gunstigt aggrerta lärer, så will iag dock Wälborne Hr Lagman och w. Landshöfdingen hörsambst hafwa hemställt, om Wälborne Hr Lagman och w: Landshöfdingen till äfwentyrs skulle behaga gifwa wed handen någon närmare, af för Kongl Maijtt wijd desse knappa tijder profitablare utväg, Hans Maijts ofwanbem:te Troupper med berörde förnödenheter att fournera, uti det säkra håppet att ifall Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen skulle finna för godt mig att bijfalla, och all spannmåls samt salt strömming och annan fisks utförssell ifrån ofwannämde orter att förbiuda, wederböranderne derjempte alfawarsambl:n lära åthwarnas, det de icke understå sig på något sätt deremot handla, som för detta i en och annan ort förspöries wara skiedt, utan hålla deras förråd Armeen tillhanda, hälst medan iag skal wara deras afnähmare, och derföre söria, att de måge få sin richtige Betalning, som tillförne förmält är, Iag afbijdar härå ett benäget swar, Och förblifwer
Wälborne Hr Lagmannens och wice Landshöfdingens Aldra Hörsambste Tiänare
J: Hin: Frisius
Stockholm d 14: Maij 1716.
P: Sm Iag beer ännu hörsambst att all utskieppning af salt fisk kunde i ofwanberörde orter förbiudes, och wederbörande antydes att hoos Wälborne Hr Lagman och w. Landshöfdingen forderligast inkomma med richtige Förslag på det förråd af spannmåhl och salt Fisk, som de nu wärkeligen hafwa liggande, på det iag bem:de Förslag wed min ankombst i Gefle för mig finna måtte. Eliest täcktes Wällborne Hr Lagman och w. Landshöfdingen gunstigast hålla deröfwer hand, att de nu werkel:n influtne Medell måge stå mig oförryckt tillhanda, och jämwäl låte Communicera mig en förtekning på alla sådane Medell der nu i Cassan finnes, på det iag må weta mig derefter rätta.
Frisius/Frisenheim till vice landshövding Johan Adlerström 17 maj 1716. Landsarkivet Härnösand.
XXX d 19 Maij XXXX besw. d 24 dito |mottagarens notering]
Wälborne Hr: Lagman och wice Landshöfdinge
Emedan wijd närwarande Conjuncturer fahrten härifrån till Wästerbotten syned blifwa så mycket osäkrare, som här nyl:n inkommit kundskap om Fijendens stora Preparationer i Finland, och att han weed Åbo skal hafwa en myckenheet Galeijer och andra Fartyg till reds, att dermed infestera wåra siökyster, i anseende hwartill man äij kan hazardera för Kongl. Maijts Räkning, att afskicka härifrån någon spannmåhl, hwaraf doch för Kongl. Maijtts i Wästerbotten stående Troupper een god qvantitet behöfwes; dy kan iag äij undgå mine till Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen med Posten Den 3. 9 och d 14 hujus aflåtne trenne skrifwelser, efter som iag åt ingendera ännu erhållit swahr, härmed att iterera och hörsambst begiära, det Hr Lagman och w. Landshöfdingen för Hans Maijts därunder werserande höga interesse och ofwanbem:te Trouppers bästa, all spannmåls, sampt salt Fisks utförssell. ifrån de före nämde städer Hernosand, Sundswald och Hudwigswald, så mycket meer med eftertryck täcktes låta förbiuda, och hemma, som med sist ankomne Post, blifwit ifrån Sundswald berättat, att Farkosterne där allaredan warit till een dehl med spannmåhl tillastade och Destinerade hijtåth; hwilket, der det skulle komma till sin wärkställigheet, torde lända Kongl. Mtt till otiänst, i det Troupperne då därå Orten äij skulle hafwa någon tillgång, utan nödgas, kan skie i otijd och till Landets största skada sig derifrån afdraga, hälst emedan på tillförsslen härifrån, förutan det, att det lärer falla Hans Maijtt mycket kostbarare i anseende till den osäkerheet af fijenden, äij kan giöras någon Staat. Iag recommenderar fördenskull detta nu ytterl:re för dess höga angelägenheets skull, beröpandes mig på ofwanbem:te mine förre Breef, och Förblifwer
Wälborne Hr Lagmans och wice Landshöfdingens Aldra Hörsambste Tiänare
J: Hin: Frisius
Stockholm d 17. Maij 1716.
Frisius/Frisenheim till vice landshövding Johan Adlerström 28 maj 1716. Landsarkivet Härnösand.
ank d 31 Maj 1716 exp: d 6 junii [mottagarens notering]
Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdinge
Utaf Hr Lagmans och wice Landshöfdingens gunstige, Daterade d 17 och 24. hujus, har iag inhemtat, hwad anstalt är giord till hemmande af spannmåhls och Fiskwarors utförssell ifrån de förr nämde orter der i länet, och att icke dess mindre en Farkost, som ibland annat innehaft något korn och malt, ifrån Sundswald hijtåth afseglat. Hwaröfwer, emedan Hr Lagman och wice Landshöfdingen skrifwit till Hr Baron och OmbudsRådet Feiff; så skal iag äfwen, om den materien, hoos Hr OmbudsRådet giöra min berättelse, efter som iag äij afseer något härå orten i så måtto kunna uträttas. Imedlertijd är det beklageligit, att folck skall finnas, som intet ställer sig till rättelse, hwad Konungens man till det allgemena bästa beordrar, hwaruppå äij annat kan föllia, än hinder uti författningarne, och brist på det, som till Trouppernes underhåld behöfwes, med hwariehanda andra obehagelige conseqwencer, hwaribland och det kan räknas, att Cawalleriet fått ordres rycka in uti Ångermanland, som Hr Lagman och wice Landshöfdingen uti dess senare skrifwelse behagar förmäla om, skolandes iag giörligast skynda med min afreesa härifrån, på det med Hr Lagman och w. Landshöfdingen iag må få den äran att öfwerlägga, huru desse Troupper, med landets minsta afsaknad, måge kunna underhållas. Recommenderandes hos Hr Lagman och wice Landshöfdingen iag dessförinnan wijdare hörsambst, det wederbörande eftertryckeligen kunde påminnas att skynda med Contributions sampt andre Räntors intäckt der i Länet för innew:de åhr, så mycket någonsin skie kan på det berörde Medell och Räntor, som äro till Trouppernes behof anslagna, förmodandes iag deruppå morgon att få anordningarne om händer, till underhålds medels anskaffande sampt andre angelägne tarfwor kunde anwändas; hwarwid detta wore mitt oförgripelige förslag, att wederbörande ChronoBefallningsmän uthi de 4. näst till Wästerbotten belägne fougderijer kunde beordras Medlen, som inflyta, hos sig behålla, efter som det skulle falla beqwämligare dem der att Disponera, och de öfriga Befallningsmän att inlefwerera uti Ränterijet hwad de efter handen upbära, på det Peningarne der sedan kunde recomenderas. Hwilket alt till Hr Lagmans och w. Landshöfdingens benägne bepröfwande och försorg lembnas. Och iag förblifwer
Wälborne Hr Lagmans och w. Landshöfdingens Aldra Hörsambste Tiänare
J: Hin: Frisius
Stockhol d 28. Maij 1716.
P: Sm anbelangande det Hr Lagman och w: Landshöfdingen uti dess skrifwelse af d 17 hujus förmäler, att det skulle lända till allmogens lijsa, om dem kunde efterlåtas i de nästa siöstäder, i afräkning på uttagerne, lefwerera spannmål och wictualie persedlar; så will man dem derutinnan gierna willfara, allenast en dehl lefereras uti penningar, som officerarne komma att undfå, hwilka sielfwa kiöpa upp i landet hwad de betarfwa.
Frisius/Frisenheim till vice landshövding Johan Adlerström 31 maj 1716. Landsarkivet Härnösand.
qnk d 2 Junii 1716 exp: d 6 dito [mottagarens notering]
Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdinge
Det har Hans Excellens Hr Generalen och Öfwerståthållaren Högwälborne Baron Taube, såsom ägande Commendo öfwer defensions wärket mot Ryssland, i anseende till närwarande Conjunturer, för godt funnit att förordna, det skola 2ne Regementer af Finska Cavalleriet ifrån Wästerbotten, derest de härtills stådt, tåga till Medelpad och blifwa der till wijdare inqwarterade, hwaruppå upbråttet nu mera förnimmes wara skiedt, tänckiandes iag fördenskull i Herrens Nampn så anställa min reesa, att iag må kunna wara desse Regementer till mötes, hwarwijd iag håppas få den äran med Wälborne Hr Lagman och w: Landshöfdingen om hwarjehanda angelägenheter att öfwerlägga, och enkannerl:n inhempta dess goda råd, huru wijd detta tillfället landet möjeligast må lindras med inqwarteringen, sampt desse Kongl. Maijts Troupper, som intet äro så mycket starka utan emot 1200 Man tillsammans, till Hans Maijts tiänst bäst Conserwerade blifwa. Hwilket iag äij bort Hr Lagman och w: Landshöfdingen härmed att notificera, och derjämpte uppå dess gunstige af d 28 hujus lembna till Hörsambt swar att som iag deraf seer, Borgmästare och Rådh i Hernösand hafwa inkommit med berättelssen, att der hwarken spannmål eller Fisk skall wara till fångs, och Rådmans Grans farkost, hwarom i bem:de Breef förmäles, är här ifrån Sundswald ankommen; så skulle med Hr Lagman och w: Landshöfdingen iag gierna see, det bem:te skieppare androm till Exempel blifwe obligerad att segla med sin last tillbaka, sampt med behörigt straff belagd, Och skall altderföre anmäla det hos Hr OmbudsRådet Feiff, på det emot sådant sielfwåld må skaffas booth. Imedlertijd och emedan en dehl af Kongl. Maijts Troupper, som bem:t är, komma att stå uti Medelpad, hwilket Hans Excellens Hr Generalen och Öfwerståthållaren wed desse widt utseende Conjuncturer, då man dagel:n förnimmer om fijendens preparatoiner och huru han dermed awancerar, funnit till Kongl. Maijts Tiänst oumgängeligit, dy will det och wara högst af nöden, att det förråd, som der nu på underhålds Medell kan finnas, ingalunda må utskieppas, Hwarföre Wälborne Hr Lagman och w: Landshöfdingen iag hörsambst hemställer, om icke det förre Förbudet kunde uti alfwarsamma terminis i alla förenämbde städer itereras, på det wederböranderne äij måtte taga sig tillfälle, under praetext, som ware sådane underhålds Medell äij till fångs, dem att utskieppa, utan i så måtto taga sig för sin egen ofärd till wara; Efter som det är otwifwelachtigt, att höga öfwerheten lärer låta resentera den olydna, som härutinnan skulle wijsas och Inbyggarne sielfwa derigenom kunde komma wara att lijda, än de sig nu föreställa. Härjempte har Hr Lagman och w: Landshöfdingen iag bordt communicera att Extract af de Inwisningar, mig på Wästernorlands Läns innewarande Åhrs Ordinarie Räntor äro, till Finska Trouppernes behof, meddelta, uti den goda tillförsicht, det Hr Lagman och w: Landshöfdingen gunstigst lärer hafwa deruppå inseende det de i tijd måge indrifwas. Skolandes wijd min genomreesa med Hr Lagman och wice Landshöfdingen iag närmare Conferera, huru jämbwäl länet wijd desse Räntors afbetalning må kunna lättas, och Troupperne blifwa behåldne. Hwarmed iag förblifwer
Wälborne Hr Lagmans och w: Landshöfdingens Aldra Hörsambste Tiänare
J: Hin: Frisius
Stockholm d 31. Maij 1716
Frisius/Frisenheim till ombudsrådet Casten Feif den 9 juni 1716. Riksarkivet. Kanslitjänstemännens koncept och skrivelser, volym 61.
[Mottagarens noteringar:]
Ystad d. 18 Junii 1716
Exped
Högwälborne Hr Baron och Kongl. Ombudz Rådh.
Sedan Högwälborne Hr Baron och Ombudz Rådetz afreesa, har Kongl. Uphandlingz Collegium dn 30 passato till Kongl. Maijts Finska Armees behof tillstält mig inwisningar på een dehl Contributions Medel sampt ordinarie Räntorne för innewarande åhr Uti Wästernorlandz och Wästerbottens Höfdingedömen, medh 15000 Dr Smt uti Mynteteken, hwaruti sig besticker een Summa af 4800 Dr Smt, som i anseende der till att den låfwade anordningen för General Staben intet kunnat hinna ifrån Ystad hijt skickas, iag för bemte General Stab förslagzwijs opgifwit, och utfäst att utwärka Kongl. Krigz Expeditionens anordning uppå.
[Här följer en mariginalanteckning:]
följer här hos anordning för Gen: Staben på twenne quartal item för twenne månader för Off: och de gemene som med de förr anordnade 4 månader giöra twenne quartal.
[Slut på mariginalanteckningen]
Hwarföre emedan Kongl. Uphandlingz Collegium berde Summa i den regard afföllia låtit. Dy är min ödmiuka ansökning Högwälborne Hr Baron och Ombudz Rådet täcktes den för Staben höggunstigast XXXXXXX anordningen på en sådan Summa utfärda låta, på det den samma sedan till wederbörande, i afräkning på deras innewrande åhrs Gage kunde utbetalas så långt det förslår, och de således äfwen hafwa sig af någon wärkelig hielp att hugna. Och som iag med denne post till Hr General Krigz Commissarien Falcken afsender förslag på alla wed Finska arméen befindtele Regementer med General Staben; Så har Högwälborne Hr Baron och Ombudz Rådet iag sådant härmed uti Ödmiukheet wijd handen gifwa skolat, med lijka wördnad anhållandes, det täcktes Högwälborne Hr Baron och Ombudz Rådet, såsom ägande Directorium wid Kongl. Krigz Expedition, draga höggunstig försorg, att anordningen för innewarande åhrs andra qwartal, så till de gemenas underhåld, som till Officerarnes afbetahlning wijd merbemte Armee, efter Kongl. Maijts i så måtto giorde Nådigste Förordning, i anledning af berde Förslag, kunde i tijd Expedieras, hwilket oförgripeln synes för Hans Maijts tiänst så mycket angelägnare, som att /1o: uti den, efter Kongl. Uphandlings Collegio för det första qvartalet anwiste Summan, äro inberäknade Obligationer för 40000 Dr Smt:, hwilka Obligationer som bekandt är, fast swårt lärer falla, i synnerhet å de orter der denne Armeen nu står, att utbringa, män iag dock emottagit och skal möijeligast winlägga mig att emplojera, änskiönt deruppå äij kunna giöras någon Staat. /2o: är bekant att ordinarie Räntorne, hwar ofwanbemte Inwijsningar äro gifne, merendels icke förr än uthi Augusti, Septembris, Octobris, Novembris och Decembris Månader inflyta, till att förtiga, det man man icke kan wara förwissad om desse, eller de anordnade Contributions Medlens fulla utbetalande, förmedelst det Herrar Landshöfdingerne de Cawallerie hästar som i fiohl blifwit af landet såsom ett förskått tagne, af slijke Contributions Medell, till föllje af Hans Maijts breef, betalt, påståendes sig äij kunna återbekomma desse utbetalte medel omskiönt Kongl. Uphandlingz Collegium sedermera sändt dem tillhanda Obligationer, hwarmed berde Förskått interims wijs skulle förnöijas, att iag således nu äij mer, än ofwanbemde 15000 Dr Smt uti redbart bekommit. Hwilket oachtat iag till att understödia werket, 3ne fartyg med underhåldzmedell till Armeen allareda afgå låtit, och derjempte måste draga försorg, att de mycket nödlijdande Officerare måge blifwa hulpne, efter som deras Elände är så stort, att det intet tåhl något upskåf. Hwarförea anordningen för det andra qwartalet så mycket tijdigare synes erfordras, som att /4o: uthi Wästerbotten, derest Armeen nu så länge stådt, ingen tillgång på underhåldzmedell finnes, utan de måste härifrån dijt sändas, i synnerheet emedan äij heller på Wästernorland i så måtto är att reflectera, för det ringa förråd der finnes och flera difficulteter, hwarom iag uti ett särskilt Bref ödmiukeln wed handen gifwit. Warandes fördenskull högeln af nöden, så frampt desse Troupper skola blifwa öfwer wintern i Wästerbotten stående, att den prowision som till deras underhålld erfordras till och med Maij Månad 1717 inberäknadt om Betalningen försäkrade. Emedan det och /4o: wijd innewarande Conjuncturen oförgripeln wore sträfwande emot en god oeconomie, om äganderne skulle få så fritt och efter eget behag, ifrån berörde orter afföra ätande waror hijt till Stockholm, dijt de i synnerheet hafwa sin Seglation, och man sedan nödgades här, ur andre, eller kan skie tredie handen upkiöpa samma waror till Kongl. Maijts tiänst igiän, och det mycket dyrare, än de kunde der in loco hafwas, till att förtiga det frachten wijd sådan händelse jämbwäl högre skulle bestiga. I anseende till hwilket alt iag förmodar mig warit befogad ett sådant förbud att påstå, hälst som wärket ändå kunde så dirigeras, att sedan armeén någorlunda fått dess provision, en del af de ätande waror, hwaraf någon ymnogheet der skulle finnas, kunde efterlåtas att föras hijt till Stockholm, allenast Kongl. Maijts Troupper icke måtte lijda nöd. Hafwandes Hr Lagman och w. Landzhöfdingen Adlerström berörde omständigheeter hoos sig i Consideration komma låtit, sampt utfärdat dess förbudh om spannmåls och ätande warors utförsell ifrån merbemte städer. Män som Wälbemte Hr wice Landzhöfdingen uti dess till mig sedermera ankombne skrifwelser berättat, att föruthan det een dehl föregifwit sig altzintet hafwa till Armeéns behoof att aflåta, så skall och ifrån Sundswald stad een farkost, som ibland annan last innehaft någre hundrade tunnor spanmål, emot Hr wice Landzhöfdingens bemälte förbudh och Borgmästare och Rådz åtwarning, afseglat hijt till Stockholm, warande att befara, att i fall sådan egenwilligheet äij skulle resenteras, andre torde taga sig deraf Exempel, och på lijka sätt öfwerträda hwad Konungens Mann i detta finner nödigt till Hans Maijts tiänst att beordra, som det och förnimmes att flere farkoster, hwilka skola innehaft spanmål, ifrån de orter här ankommit; Altså och ehuruwähl iag hållit betänkelt här att giöra någon ansökning det bemte ifrån Sundswald ankombne farkost, skulle Oligeras, att segla med des last tillbaka igien, som Hr wice Landzhöfdingen Adlerström begiärt; dock emedan det är bekandt, att slijka förbudh af een och annan förachtas, och utskieppningar ändå under hwarjehanda praetexter skie pläga, hwarwijd, ibland annat, brukas det expedient, att sådane farkoster uti små städerne äij låta förpassa till spanmåhl Tull Contoiret, /: som icke heller dependera af Landzhöfdingens befallning, eller särdeles plägar attenera dess förbud :/ uthan under förewändning, som wore spanmåls lasten uthi någon hambn utom staden intagen, löpa dermed hijt till Stockholm, då de, som sig af sådane påfund betiena, slippa dermed att de betala dubbel Tull för wahran; Dy haar Högwälborne Hr Baron och Ombudz Rådet iag sådant härmed uti ödmiukheet wijd handen gifwa skolat, med hemställande, om icke detta kunde Hans Kongl. Maijtt i underdånigheet föredragas, och wederböranderne, genom föresättiande af anseenligit wijte, eller på hwad sätt Hans Maijtt det elliest i nåder täcktes förordna, kunde afhållas ifrån slijk egenwilligheet, sampt förplichtas att i acht taga hwad i dylickt måhl till Kongl. Maijts tiänst kan skiäligen förordnas eller förbiudas. Förblifwandes med skyldigste wördnat
Högwälborne Hr Barons och Kongl Ombudz Rådetz
Ödmiukaste Tiänare
J: Hin Frisius
Stockholm dn 9: Junii 1716.
Frisius/Frisenheim till vice landshövding Johan Adlerström 14 juni 1716. Landsarkivet Härnösand.
ank d 16 Junii 1716 [mottagarens notering]
Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdinge
Af Wälborne Hr Lagmans och wice Landshöfdingens benägne skrifwelse Dat d 11. hujus, som mig i går med Posten tillhanda kom, har iag med mera inhemptat, hwad anstalt Hr Lagman och wice Landshöfdingen, uppå Hr General Majoren Armfelts Notification om de förombem:te 2ne Cawallerie Regementers tågande till Wästernorlands Lähn, hoos Befallningsmännerne i Ångermanland författat, och hwad Hr Lagman och w: Landshöfdingen i anledning af Befallningsmannen Strandells berättelse, att bem:te Regementer Marchera till Medelpad, till detta Fougderijets Conserwation uti post scripto behagat anföra. Hwaruppå länder till hörsambt swar att såsom Hans Excellence Hr Generalen och Öfwer ståthållaren Taube, hwilken af Kongl. Maijtt Commendo öfwer Defensions wärket emot Ryssland är opdragit, en sådan disposition, om desse Trouppernes tågande till Medelpad, giort, som Hr Lagman och wice Landshöfdingen under d 31 sistl:e Maj iag allarede wed handen gifwit, Altså ser iag wäl intet, huru derutinnan lärer kunna skie en ändring, hwarföre det wore wähl, om den anstalt nu i tijd blefwe giord, att de Troupper, som torde inrycka i Medelpad nu i förstonne med fourage och såfwel måtte försees, till dess iag hinner dijt, som näst Guds innan kort skie lärer, efter som iag på alt sätt söker min afreesa befordra, då iag hoppas att efter öfwerläggande med Wälborne Hr Lagman och Landshöfdingen, något expedient lärer finnas, hwarigenom allmogen i nästbesagde fougderijer må i möjeligaste måtto lijsas, hälst man der hafwer spannmål i förråd, och iag skickar härifrån salt och Toback till Manskapets behof, skolandes jämwähl wed min ankomst draga försorg för det öfriga, då och torde finnas anledning qwarteren för desse Troupper så mycket som sig giöra låter att extendera, samt således en del der af i Ångermanland förläggia. Hwarmed iag förblifwer
Wälborne Hr Lagman och w: Landshöfdingens Aldra Hörsambste Tiänare
J: Hin: Frisius
Stockholm d 14. Junii 1716.
H General Majoren Dela Barre förmäler at han i Ångermanland med Cavalleriet blifw. ståendes, så länge möijel: är, sampt till wijdare order som han förwäntar
Frisius/Frisenheim till ombudsrådet Casten Feif den 16 juni 1716. Riksarkivet. Kanslitjänstemännens koncept och skrivelser, volym 61.
ank: i Ystad: 20 Junii 1716. [Mottagarens notering]
Högwälborne Hr Baron och Kongl. Maijts Ombudz Rådh.
Sedan hoos Högwälborne Hr Baron och Kongl. Ombudz Rådet iag genom mine ödmiuke skrifwelser dn 9. hujus månde andraga någre Kongl. Maijts Finska Troupper rörande ärender, är dess höggunstige, daterat dn 7. ejusdem, mig i går till ödmiuk handa brachte. Hwarutinnan som Högwälborne Hr Baron och Kongl. Ombudz Rådet behagat begiära mitt yttrande angående Åbo och Biörneborgz lähns Cawallerie Regementetz besparing, hwilken Hr Öfwersten Uxkull opgifwit för 10996 Dr Koprmt, män Hr Öfwerste Lieutenanten Creutz genom dess Memorial, berättat wara 8317 Dr 27 öre samma Myndt, Och iag wid efterseende af mine handlingar, nogsampt drager mig till minnes huru dermed förwetes. Så har iag sammanhanget deraf härmed uthi ödmiukheet wed handen gifwa skolat, som fölljer. Enär Ao 1713 emot slutet af Aprilis Månad den kundskap erhöltz om fijendens giorde författningar och rörelser, hwaraf kunde aftagas det han hade emot Finland en dessein, hwilken straxt derefter utbrast, i det fijenden dn 8 derpå fölliande Maii med dess Galleije flåtta anföll Helsingfors, som bekandt är, lät Hr General Majoren de la Barre, såsom då warande öfwerste för Åbo lähns Cawallerie Regemente, mig weta, att Regementz skrifwaren hade hoos sig någre Medell, hwaraf en dehl Regementet, och en dehl General Majoren, som dess innestående landtlöhn tillhörde. Och emedan Hr General Majoren derjempte yttrade sig, att för all oförmodelig händelse skull willia hafwa de berde Medell i säkerheet, hwaruppå iag mig tillböd att emottaga penningarne i Åbo och lefwerera dem igiän å den ort, der det skulle fordras; Dy månde merbemte Hr General Major meddela mig twenne assignationer på Regementz skrifwaren Olof Dahlström, hwaraf den ena, daterat dn 27. Aprilis 1713 war stält på 8317 Dr 27./. Kmt Regementz Medell, som den af Hr Öfwerste Lieutnanten Creutz allegerade Copien utwijsar, män den andra på Hr General Majorens Öfwerste löhn af 2679 Dr Koprmt som iag befinner mig således hafwa Hr General Majoren De la Barre uti min Book in Credito tillgodo fört. Imedlertijd hände sig, sedan wår Armee war wed Pälkenä reponserad, samt uti Österbotten inryckt, att wed fijendens wijdare inträngande i landet, Hr General Majoren de la Barre, näst för Storkyro slaget, begiärte af mig ett bewijs på de hoos Regementz skrifwaren anordnade, och af mig disponerade Medell, hwaruppå iag, som äij hade handlingarne om handen, uti en Summa rewerserade ofwanberde 10996: Dr Kmt:, utan att iag der wid kommit ihog att åtskillia Regementetz Medell ifrån dem, som Hr General Majoren för dess propre Räkning mig anwist, som bemält är. Af hwilken min rewers Hr General Majoren, icke ehrindrandes sig sammanhanget, lärer tagit anledning att opföra Regementetz besparing så stor för Hr Öfwersten Uxkull, som wälbemte Hr Öfwerste den sedan angifwit, oansedt bemte besparing, som iag af mine handlingar befunnit, och allareda uti ödmiukheet anfördt, intet högre, än till 8317 Dr 27 öre Kmt bestiger. Hwilket af Regementz skrifwarens Olof Dahlströms i dag utgifne attest, som med de mig Communicerade skrifter här hoos in originali föllier, jämwähl är att inhempta. Jag förblifwer ed ödmiuk respect
Högwälborne Hr Baron och Kongl. Ombudz Rådetz Ödmiukaste Tiänare
J: Hin Frisius
Stockholm dn 16: Junii 1716.
Frisius/Frisenheim till vice landshövding Johan Adlerström 25 juni 1716. Landsarkivet Hörnösand.
Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdinge
Såsom iag föreg:e Postdag något sent fick wissheten derom att efter höge Order, Kongl Maijts Finska Troupper, de der härtills stådt i Wästerbotten, komma derifrån att upbryta, och tåga närmare hijtåth hwarföre iag äij hant Wälborne Hr lagman och w. Landshöfdingen med ber:de Post derom adwertera; så har iag äij underlåta skolat detsamma härmed berätta, och att de af Kongl. Maijtt: till Uphandlings wärket herrar Deputerade mig weta låtit, sig till Hr Lagman och w. Landshöfdingen derom afsändet Breef, som med denne Post skulle itereras, på det nödig anstalt i tijd måtte giöras till marchens Befordran, hwilcken lärer blifwa fortsatt, enär Hr Generalerna fått med Hr Lagman och wice Landshöfdingen communicera om sättet hwarwijd iag äij kan underlåta att gifwa mine oförgripel:e tanckar wijd handen, det anstalten om Förplägningen för desse Troupper torde beqwämligast kunna giöras och författas af chronobefallningsmännerne Succesivè hwar i sitt Fougderije, och de genom allmogens tillhielp anskaffa på sine wissa ställen, der Troupperna hafwa sina Nattläger, nödige Underhålds medell, hwartill allaredan een god begynnelse finnes uti Sundswald, som kan till dette behof anwändas, Hwarom iag förmodar mig innan kort få den äran, med Wälborne Hr Lagman och w: Landshöfdingen närmare att öfwerlägga, efter som iag i Herrans Nampn är sinnad morgon /:will gud:/ att fortsättia min reesa till merbem:te Troupper, då iag ock, lijkmätigt undfångne Ordres, skal draga behörig förslag, att allmogen och landet för det, som till denne durchmarch af dem kan blifwa bijbracht, må blifwa af dhe till Trouppernes behof anordnade Medell ersatt och betalt. Hwilket iag har funnit nödigt Wälborne Hr Lagman och w: Landshöfdingen härmed tiensthörsambst att notificera. Förblifwandes
Wälborne Hr Lagmans och w: Landshöfdingens Aldra Hörsambste Tiänare
J: Hin: Frisius
Stockholm d 25. Junii 1716.
Frisius/Frisenheim till vice landshövding Johan Adlerström 16 juli 1716. Landsarkivet Härnösand.
Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdinge
Emedan Hr General Majoren Armfelt, som med Troupperne nu i någre dagars tijd stått stilla, och låtit manskapet mala och baka, härifrån ärnar opbryta d 18 hujus till Sundswald, derest berörde Troupper komma att uttaga een del af den spannmåls lasten, jämpte Toback och Salt, som ifrån Stockholm dijt anländt; Fördenskull och som merber:de trouppen äij hafwa mera sofwell att tillgå, än som de under marchen till Sundswald behöfwa; altså har iag af Befallningsman Strandell begiärt, det wille han anskaffa sofwell för berörde Troupper, och om på salt strömming eller tort kiött, äij wore någon särdeles tillgång, att han då till dem, sampt till officerarnes behof wille lefwerera det smöret, som han i landet opburit, hwaremot iag alt det will förnöija som den gemene mann undfår; Män Officerarne betala sielfwa, emedan dem dertill Penningar här och i Sundswald blifwer anwist. Och på det bemälte Befallnings Man må låta wara sig angelägit skyndsambligen att efterkomma denna begiäran; så behagade Wälborne Hr Lagman och wice Landshöfdingen i anseende till Kongl. Maijts tiänst honom derom anbefalla. Elliest har iag weed min warelse i Sundswald mig emot Borgarskapet derstädes yttrat ang:de deras smör och strömming, att smöret äij kunde emottags utan någon skada för Hans Maijtt emedan de dermed äro för dyra, män strömmingen kunde till Trouppernes behof aflefwereras, och som deraf mera wore att tillgå, än som ber:de troupper kunna med sig föra, så kommer sådant till FältMagazinet i Stockholm, till merberörde trouppers behof at afsändas efter de derifrån ankombne Order, Emedan sofwellpersedl:e i Stockholm äij kan fåås. Förblifwer atedse
Wälborne Hr lagman och wice Landshöfdingens Aldra Hörsambste Tiänare
J: Hin: Frisius
Hernösand d 16 Julii 1716.
P. Sm Iag föllier med Hr General Majoren till Sundswald, derest iag förmodel:n läre antreffa Hr wice landshöfdingen, och således hafwa tillfälle att öfwerlägga om föregående ärendet.
Frisius/Frisenheim till vice landshövding Johan Adlerström 17 juli 1716. Landsarkivet Härnösand.
Wälborne Hr Lagman och W. Landshöfdinge
I afräkning uppå Kongl Krigs Expeditions och Ophandlings Deputations till Finska Trouppernes afbetalning på Westernorlands höfdingedöme utgifne wexlar har H Rentmäst:n Depken och Strombeck mig tillstält 2. assignationer på Befallning Manen Strandel in alles af 726 daler -10 /: 16 p SilfMynt, dem iag wederböranderne quitterat; Och som iag desse assignationer nu lefwererat till Artollerie Staten uppå deras Löningar, emedan iag i detta måhl eij någon annan uthwäg kunnat finna; Fördenskull täcktes Wälborne H Lagman och W. Landshöfdingen låta alfwarsaml tillhålla bemelte Befallningsman, at han utan någon ringaste försummelse och med anfordran prompt inlöser merberörde assignation, emedan Marchen i annor händelse twert emot höga order kommer at studsa som torde för orsaka ett swårt answar, så mycket mera som ber:de Medell, hwarpå assignationerne lyda, för detta länge sedan borde wara betalte, hwilket iag Befallnings Manen gifwit skriftl tillkienna, emedan iag honom wed min warelse i Sundswald eij råkade. Förmodar altså at Wälborne H Lagman och W. Landshöfdingen lärer låta wederfara Artollerie Betienterne den assistence och rätmätige handräkning, hwarigenom de till en prompt betalning blifwa förhulpna och Kongl Maijts tienst i så måtto befordrat. Förblif stedse
Wälborne H. Lagman och W. Landshöfdingens Aldra Hörsambste Tiänare
J: Hin: Frisius
Hernosand d. 17. Julii 1716
Frisius/Frisenheim till vice landshövding Johan Adlerström 4 augusti 1716. Landsarkivet Härnösand.
ankomt d. 6 aug 1716 ad acta [mottagarens notering]
Wälborne Hr Lagman och V. Landshöfdinge
Hwad som Wälborne Hr Lagman och V. Landshöfdingen genom skrifwelse af d 30 Julii nästl behagat förmäla om Marchen, sådant blifwer Hr General Majoren Armfeldt idag med posten communicerat, och wed den händelsen Wälbemte Hr General Major med hela Infanteriet skulle taga den nedre(???) wägen, så lärer hwarcken dess ell:r Helssinge Regementets march af hwarannre hindras, emedan den senare förmodel:n hinna undan ifrån Gefle till dess Finska Infanteriet kan komma dijt, hwarifrån Helssinge Regementet såsom i dag skulle Opbryta till Elfkarleby, Eij heller lärer ber:de Finska Infanterie uti Marchen if:n Gefle blifwa uppehållen i mangel af profwiant, emedan den härifrån affärdade spannmåhls Farkosten haft god wind till Gefle och således där lyckel lärer wara anländ hwaraf de sig kunna betiena, sampt af de 80 st: Pante Oxar, som Befallningsman Rööck efter order till Gefle böör insända, förblif:r städse
Wälborne Hr Lagmans och V: Landshöfdingens Aldra Hörsambste Tiänare
J: Hin: Frisius
Sundswald d 4 Aug 1716
Frisius/Frisenheim till ombudsrådet Casten Feif den 11 september 1716. Riksarkivet. Kanslitjänstemännens koncept och skrivelser, volym 61.
ank: i Lund d: 4 Oct: 1716.[Mottagarens notering]
H. Gen o KrigzCom.
Högwällborne Hr Baron och Kongl. Ombudz Rådh.
Höggunstige Herre
Till ödmiukt föllie af Högwällborne Hr Barons och ombudz Rådets höggunstige skrifwelse dat dn 11 Juli nästlne som på min framresa till Wästerbotten mig kom tillhanda, då och finska Regementerne efter order woro därifrån i march begrepne till Stockholm, har iag bemelte Regementer låtit weta, at de efter Kongl: Maijts allernådigste befallning komma at undfå ett hallft Åhrs löhn, sedan de dem i åhr tilldelte underhålldz och fourage portioner först äro afdragne, sampt at derföre en richtig Liqvidation för hwart Regemente måtte förfärdigas; hwarpå någre Regementer mig nyligen tillsändt deras Liqvidationer, Men som de samme eij äro författade efter en methode och således finnes wara olijka, utaf hwillcka iag i dag Hr General Krigz Commissarien Falcker ett Exemplar tillsändt som efter mitt tycke således lärer wara författadt, som Högwällborne Hr Baron och Ombudz Rådets höggunstige skrifwellse gifwit dertill anledning; fördenskull har iag härmedelst i Ödmiukheet mig welat förfråga. Om Högwällborne Hr Baron och Ombudz Rådet wed berörde Liqvidation något har at påminna då den så wähl som de öfrige Liqvidationer derefter ofördröijeln skohla inrättade och Högwällborne Hr Baron och Ombudz Rådet tillsände blifwa. Jag framhärdar för öfrigt med skylldigt wördnat.
Högwällborne Hr Barons och Kongl: Ombudz Rådetz Ödmiukaste Tiänare
J: Hin: Frisius
Sundzwalld dn 11 Sept: Ao 1716.
Frisius/Frisenheim till ombudsrådet Casten Feif den 3 november 1716. Riksarkivet. Kanslitjänstemännens koncept och skrivelser, volym 61.
detta communiceras jämwäl med Gen: Krigz Com: [mottagarens notering]
Högwälborne Herr Baron och Kongl Maijts Ombudz Råd Höggunstige Herre
Under min resa erhölt iag uti Upsala underrättelse, det H Landzhöfdingen Ribbing corresponderat med H Baron och Kongl Ombudz Rådet angdende den förplägning, som finska Troupperne wid durchmarchen där i höfdingedömet åthniutit, hwaruppå H Baron och Kongl Ombudz Rådet sig yttrat, att anordningen ifrån Kongl Krigz Expeditionen skulle uthfärdas; Men som iag för bemelte Trouppers durchmarch ifrån Umeå och hela wägen hijtåth betalt: så har iag och för sammanhangetz skull och det uti en Räkning bäst kan upföras och beräknas, H Landzhöfdingen Ribbing, ehuru knapt det warit om medell, för ofwanbemelte durchmarche förnögt. Hwilket Högwälborne Herr Baron och Kongl Ombudz Rådet iag funnit nödigt härmed ödmiukeligen at gifwa wed handen, lärandes således ingen anordning för H Landzhöfdingen Ribbing wara wi jdare af nöden, Eliiest och emedan iag mig föreställer, det ifrån herrar Landzhöfdingarne uti Westernorlandz och Westerbottens lähn lära inkomma någre förfrågningar, angående beräknandet af det, som Kongl finska och andre Troupper wid durchmarcherne uti detta åhr åthniutit; dy hemstelles H Baron och Kongl Ombudz Rådet oförgrijpel, om icke med resolverande öfwer slijke herrar Landzhöfdingarnes förfrågningar, wed den händelsen, at de wore inkombne, kunde till min ankombst bero, efter som till Hans Kongl Maijts tienst iag hafwer därmed åthskilligt at påminna. Hwarmed iag skyldigt förblifwer
Högwälborne Herr Baron och Kongl Ombudz Rådetz Ödmiukaste Tiänare
J: Hin: Frisius
Stockholm d. 3 Nov. 1716