Breven från 1702
Den första delen i varje brev, som är satt med kursiv stil anger vem som skrivit brevet och till vem. Där finns också uppgifter om i vilket arkiv brevet finns. Den texten finns alltså inte med i själva brevet, utan är till för den nutida läsarens information.
Då och då förekommer en rad med versala X i texten, så här: XXXXX. Det anger ett avsnitt som inte gått att tyda på grund av att handstilen är för svår eller själva originalbrevet är skadat på något sätt. Antalet X anger det ungefärliga antalet bokstäver som inte gått att dechiffrera. Tveksamma tolkningar markeras med ett eller flera frågetecken efter det svårlästa ordet. Ord som återges inom hakparenteser – [till exempel så här] – är nutida kommentarer för att förtydliga innehållet.
Breven återges i originalskick utan moderniseringar eller andra ingrepp.
Här nedan ser du en lista med de brev i vår samling som är skrivna 1702. Vi har inte lyckats hitta några brev av Frisenheims hand från det här året. Men breven här nedan berör hans liv i hemstaden Nyen.
När du klickar på någon av posterna i listan blir du länkad till just det brevet.
21/8 Postmästare H Thorwoêste i Nyen till Kanslikollegium i Stockholm.
25/8 Postmästare H Thorwoêste i Nyen till Kanslikollegium i Stockholm.
6/9 Generalmajor Abraham Cronhiort till Karl XII.
15/9 Postmästare H Thorwoêste i Nyen till Kanslikollegium i Stockholm.
20/10 Överste Johan Apolloff till generalmajor Henning Rudolf Horn.
22/10 Överste Johan Apolloff till generalmajor Henning Rudolf Horn.
23/10 Överste Johan Apolloff till generalmajor Henning Rudolf Horn.
24/10 Generalmajor Abraham Cronhiort till överste Johan Apolloff.
Postmästare H Thorwoêste i Nyen till Kanslikollegium i Stockholm.
Koskinen: Handlingar till upplysande af Finlands öden under stora nordiska kriget.
Brevet skrivet i Nyen 21 augusti 1702. Här är ett par utdrag:
"icke ringa skräk allom jtändt, enär heela armeen komne med en fors tillbaka ryckiande hijt till stdaen, samt utan ringaste opskof el: betänkiande med så många Båtar och Lådior som någorsin till väga bringas kunde öfver Näwä Elfvven skyndades, så ath man icke annars ränkia kunde, än vore Fijenden dem efterföljjande"
Men någon fiende har de inte sett än:
"allenast Röök af Eld därest han brändt sedt opstijga"
Postmästare H Thorwoêste i Nyen till Kanslikollegium i Stockholm.
Koskinen: Handlingar till upplysande af Finlands öden under stora nordiska kriget.
Brevet skrivet i Nyen 25 augusti 1702. Här är ett utdrag:
"berättas af Bönderne i synnerheet dhet, at Fijenden å nyo obygt en Rija, till att uttröska Sädh, men elliest conttinuerar han mycket bigierigt med brännande, så att all Säd och höö antändes, till een mijl hädan redan afbrändt, skolandes de Folck till störste dehlen vara obeväpnade, men till en särdeles myckenheet, så att ifrån Ingris som ligger En och en half mijl hädan, intill Ryske gräntze, de Folk både långs med stranden och uth med vägen till Ryssland i Skogar och buskarne så full kräkande, att Böndren som härtill en god dhel haft sin hemvister i Skogar, måtte alle flyttia sigh hijt till Staden, med stoor lijffahra undkombne.
Elliest så vänter man med een särdeles längtan, huru dhen till denne dagen determinerade Action med Fijeden tode aflöpa; Men som det vill Simpliciter vara omöjeligit i een sådan hast, att draga Allmogen till hielperedo, emedan desse alle näst- och kringliggiande fem Socknars allmoge äre blåtte och bahre undankombne, nu först börjande här i Staden baka bröd för sig till vägakåst; Alltså lärer och tijden med någon påtänkiande förberedelse emoth Fijenden aflöpa, för än jämbbvähl Milicen nogare sammandrages, att det i Staden hvariehanda skee helbärgerad Manskap utskaffas, Stadzens Invånare på gatan till större säkerehet och minatie för Cronans krut i skräpskått opgådt, för någon tijd sedan blef een karl här i hiäl skuten, men af hvem, icke med deste nogare Inqvisition Baneman är kunnig, i går effter Middag blef Control: Scheningz käreste med en kuhla skuten i nacken, icke långt från Torgett, såledz både osäkert för Fijenden, för hvilcken man härtills ventat sig i acht taga"
Generalmajor Abraham Cronhiort, befälhavare för sydöstra Finland och Ingermanland, till Karl XII 06/09 1702
Koskinen: Handlingar till upplysande af Finlands öden under stora nordiska kriget.
Brevet skrivet i Nyen (Nevanlinna) 6 september 1702. Här ett utdrag:
[de senaste dagarna] har fienden hållit sig tämmeligen stilla i des läger ved Ingeris, allenast havd han flitigt recognoscerat så väl med partier som elliäst: des emillan har Iag uppehållen varit att afbijda dhe flere troupperne från gräntzorne, och hälst ifrån den Narfske sijdan: Under hvilkas ankommande fienden begynt draga sig tillbaka, antingen han af dheras ankombst fått förnimma, eller af hvad andra ordsaker, och i förstonne farit så sachta åth, det Man eij kunnat förnimma däraf, giörandes mine med nog Manskap och buller i lägret och partier som gått een mijhl när in till oss, det han helt annat hade i sinnet. Men där ved ryckt i fult ränn- och kiörande sin koos, att man funnit Månge hästar på vägen döde liggiande. Iag hade väl kunskapare ute, som skulle gifva acht på hvad fienden hade för händer, men som dhe gått skogledes långt omkring och i förstonne tillbaka åth Nyen, har man senare där af fått vetta. I lijka måtto hade Iag uthsändt Öfverste Lieut Carl Moraht med 400 hästar att recognosera, hvilcken det heller icke lyckades att få någon viss efterrättelse, efter som fienden observerat, att man allenast een väg tlll deras läger kunde passera och satt sig med något manskap i ett bouscage, hvarifrån han om natten gaf oförmodel: fyr på de våre, som icke meer än een lijten förtroupp låto gå föruth på vägen á 6 el: 7 man, men inga som skogen recognoscerade, och moste dher öfver i confusion rycka sig tillbaka, med förlust af een Dragoun som blef med häst och muntering borto, och een trompetare hvilken dagen efter blef dödh: därpå nödgades Iag lijka starckt Manskap med Öfverste Lieutn Brakel låta uthgå, som äntel: ifrån fiendens läger gåfvo mig tillkänna, att fienden för ett par dagar vore i alt som största hastighet dragen tillbaka, och ej allenast ruinerat vägen som han måst kunnat och afkastadt alle Broar, utan jämbväl så förödt subsistencen för Creaturen, att allenast svarta Mullen vore till synande, hvillet älände öfver 10 Mijle vägh räcka skulle.
Postmästare H Thorwoêste i Nyen till Kanslikollegium i Stockholm.
Koskinen: Handlingar till upplysande af Finlands öden under stora nordiska kriget.
Brevet skrivet i Nyen 15 september 1702. Här är ett utdrag:
"Dhet är väl spargerat och med förebrachte omständigheeter för vist skattat att Fijenden med allone dragit sig tillbaka in utj sitt land igen, in till dhes d. 11 hujus man varste blef ett starckt Röök opstijga, sambt brenne bod om Natten inkommit af Wåre Förvachter, att Fijenden tre mijler ifrån Staden huserar, förnimmandes man att Fijenden ved Dubrova belägit emellan Nöteborg och denen Staden tvenne gårdar afbrändt, 40 personer ynkeligen och emdh ett ohörligit handterande massacrerade sambt en hoop Folck med sig Fängzlige affördt, och emedan Militie liggia i sine Winterqvarter, i hast ved detta tillfället icke opryckia kunnat, altså har Stadsenes Cavallerie af Borgerskapet velt uthresa att recognoscera, men som Commendanten på Befästningen berättat sig fådt kundskap om att Fijenden vore tillbaka marcherat, så är dhet och än därved blifvit beroendes."
Kommendanten för Nyenskans överste Johan Apolloff till kommendanten i Narva, generalmajor Henning Rudolf Horn.
Brevet skrivet i Nyen 20 oktober 1702
Koskinen: Handlingar till upplysande af Finlands öden under stora nordiska kriget.
Högvälborne etc.
J dag kl. 2 kommo Ryttare Posterne öfver som berättade att fienden allaredan anländt till Tukola, hvarföre alt Cavallerie satt sig till häst, och marcheradt af åt Finland, uthan att låta någre Trupper Fienden mötha, hafvandes Infanteriet med stycken afmarcherat föruth i morgons bittida, och således hafva de fådt sin längtan i värcket ställa, Gudh tröste detta Elende; Och såssom de således Staden uthan den ringaste vacht i sticket lembnat, altså förorsakes Iag Staden i brand sticka, emedan fienden torde i Natt här Posto fatta: Hr ÖfversteL Schlipenbach förmehnar fienden medh sitt Infanterie och Artiglerie komma med sina lodior den han 100:de tahls hafver hijt nehr och fatta Posto widh bleeket ellr bakom Nya värcket. slutligen förblifver etc.
Allergehorsamster dihner
Johan Apolloff
Nyen d. 20 Octobr
kl. 4 efter Midd: 1702
Kommendanten för Nyenskans överste Johan Apolloff till kommendanten i Narva, generalmajor Henning Rudolf Horn.
Brevet skrivet i Nyen 22 oktober 1702
Koskinen: Handlingar till upplysande af Finlands öden under stora nordiska kriget.
Högvälborne etc.
Sedan Hr General Majoren och Landzhöfdingen Cronhiort med sin Armée härifrån af Marcherade och uppå min begäran ingen Ryttare Wacht här i staden lemnade, nödgades Jag fast ogiärna låta denne utan någon Defension qvarblefne staden, så mycket mehra i brand sättia (Hvarom Jag och medelst skrifvelse af d. 20 hujus HR Gen: Majoren och Öfver Commendanten berättade) som Hr General Majoren Cronhiort lätt mig igenom öfverst Liieutenanten Köhlert och Capit: Sweiberg svarat att Fijenden vore allaredan i Full anmarche denne ort att belägra, Jag skulle man vähl mig vahra taga och ingen vijdare kunskap därom behöfa, ingen Ryttare Wacht hade han att mista, Så låg och vädddret opå staden hvilket för befsätningen ett härligit Ting var, så vijda Jag och Staden eij låtit antända, fijenden om natten utij staden psoto fattadt, och såleds sijna Batterier på huusen bygdt, sampt hvar man här å befästningen neder skutit ellr och Staden i brand satt, då Wädret på Fästningen legat, och såleds oss samptele med röken utjaget, sampt husen i aska lagt; Så hade Jag sådant aldrig kunnat försvara; sedermehra haar man om Fiijenden intet förnummit allenast dett ett partie med Tvänne EStandarer d 20. hujus attagverat vår ved ett pass åfvan om Tukela stående för Post, Och några Ryttare illa blesserat, af hvilka 2ne sedermehra med lijtet lijf sig här infunnit hvilka berätta att där samma vacht med alfvar stådt emot och sig påflychtene ih gifvit; Så hade Fijenden straxt sig retirerat, i synnerhet om dhe fådt någon Succurs ifr staden, som medh Armeen bortrychte. Nu skall General Majoren Cronhiort med sin Armée stå i Hapakangas, men hvar af dett sitt Subsistence nu skall få veet iag intet sedan Felt magazijnet här opbran.
Johan Apollof
Nyen d. 22 Octobr 1702.
Kommendanten för Nyenskans överste Johan Apolloff till kommendanten i Narva, generalmajor Henning Rudolf Horn.
Brevet skrivet i Nyen 23 oktober 1702
Koskinen: Handlingar till upplysande af Finlands öden under stora nordiska kriget.
Transumpt af Hr Öfversten och Commendantens Johan Apollofs ankombne Skrifverlse daterat Nyen d. 23 Octobr 1702.
Betreffande det Hr Gen: Majoren Cronhiort skulle betäckia Nyen, och draga till sig Wiborgs och Kexholms lähns opbådz Almogen, så försäkrade han vähl sig med sin armee till det ytterste denne orten vehla för fiendens påträngiande försvara, Men så snart han fick höra ett löst Spargamente, att fienden utj Hapakangas 2 1/2 ny mijhl härifr. åth Wijborg, anländt, hvartill och kom det fienden våre förpåster åfvan om Tuckala attaquerat, ryckte han med sin Armée härifrån bort, utan att han i förtonne om alt sådant lätt recognossera. Dett första var nu ett löst Spargamente, Men om han 100 man till Tukkala beordrat, så hade dhe kunnat, jempte den flychtande vachten fienden slå, som doch sig tillbaka drog och sedermehra sig intet vijst; JAg hade fast ogiärnea låtit sättia staden i Brand, Men som wählbemte Hr Gen: Major uppå min begiäran ingen Ryttare wacht lembnade, uthan hast mehra gaf mig till svars, sig ingen ryttare mista kunna, och behöfde iag ingen vijdare kundskap än det fienden vore förhanden och i full anmarche denne orten att attcqvera; altså viste iag intet annars än att fienden vore dem, som så hastigdt härifån rychte, å hählen, och directe här i Staden posto fatta skulle, dy nödgades iag låta Staden i brand sättia, särdehles emedan Wädraet ifrån befästningen uppå Staden låg, hvarom Jag vijdare med 2ne utskickade Böndr J gåhr berättat, hvilka strandvägen till Narven sig skynda skulle, och obligerade äro svahr åt mig skaffa. Nu skall General Majoren Cronhiort liggia i Hapakangas, som åthskillige derifrån kommande Bönder berätta, Men han hijt eij låtit någon patroullera eller om mitt tillstånd någon efterrättelse söckia, doch hafva een hoop Ryttare utj de i Neigden ligginade byar sig vijst och maroderat. för des opbrott ankommot och een hoop Opbådz Manskap så ifrån Wijborg som Kexholms lehn, och resten var än uij anmarche. elliest så anhölt iag åthskillige gånger hoos Hr General Majoren Cronhiort att det Miöhl och Malt, sampt victualie Persedlar som utj felt magazinet finnas skulle, kunde hijt opfördt blifva, Men fick intet Cathegoriskt svar för än d. 18 hujus, då mig efterlets eftermiddagen något malt att uppföhra låta. D. 20 lätt Jag seilf någre Tunnor miöhl opföra, Men som fienden sades allaredan vara i anmarche, och Arméen srog sin kos, så nödgades Staden i Brand sättias, då ock felt magazijnet opbränt.
Generalmajor Abraham Cronhiort, befälhavare för sydöstra Finland och Ingermanland, till kommendanten för Nyenskans överste Johan Apolloff.
Brevet skrivet i huvudkvarteret i Walkiassarij 24 oktober 1702. Här några utdrag:
Cronhiort förklarar sig till Apolloff efter Apolloffs kritiska brev av den 20 oktober om Cronhiorts tillbakadragande från Nyen.
Han konstaterar att fienden fortfarande inte har anfallit Nyen på allvar "tvifells utan derföre att han intet avantagie af Staden kunde vinna aldenstund den för honom syntes vara öfvergången och opbränd och således des Desseiner att med des force framfara förhindrat."
"Jag hade inte låtit Trouperna af marchera der icke visse omständigheter om Fiendes stoora macht och Techn med raqveters antändande hade varit mig kunnigt, kunnandes Hr Öfversten och Commendanten nogsampt betenkia på hvad sätt denne lilla Armeen emoth een sådan myckenhet kunna blifva qvarstående att den icke på alle sijdor hade kunnat blifva bringat så att den totaliter varit slagen der man icke i tijd har märckt Fiendens Dessin,"
Konflikten mellan Apolloff och Cronhiort fortsatte sedan brevledes med beskyllningar och motbeskyllningar.
