De 650 breven berättar
Den här delen av historien om Johan Henrik Frisenheim innehåller ungefär 650 stycken brev. De flesta är brev som Frisenheim själv har skrivit, men det finns också sådana som är skrivna till honom, eller på annat sätt är relevanta för historien om Frisenheim.
Ta en titt på dem - många är fantastiska. Frisenheim skrev uttrycksfullt och uppriktigt, med drastiska omdömen och formuleringar, ibland rasande över folk som inte skötte sina åligganden, ofta med medkänsla över vanligt folks umbäranden. Och hans hemmagjorda svengelska är obetalbar.
Utan de här breven – som vi hittat i Riksarkiven i Stockholm, Köpenhamn och Helsingfors, Landsarkivet i Härnösand och Krigsarkivet – skulle det inte vara möjligt att skriva en biografi om Frisenheim. Visserligen har vi också grävt djupt i andra källor, hundratals böcker, men utan breven skulle historien om Frisenheim ha blivit tunn och vattnig.
Vi träffade på Frisenheim just tack vare breven: vi hittade brev av hans hand när vi forskade om en annan, samtida person. Och de brev vi stötte på var så fängslande att vi bestämde oss för att utforska hans liv – utöver det som du hittar på den här hemsidan finns fortfarande mycket lite skrivet om honom: det inskränker sig till enstaka meningar eller några rader här och där i den historiska facklitteraturen.
Sammanlagt hittade vi i de olika arkiven uppåt 700 brev som har direkt relevans för historien om Frisenheim. Med tanke på den stora mängden – och vår totala okunnighet när det gällde att läsa och tolka handskrift från 1700-talet – kopierade vi sedan brev och tog hem dem för vidare studier – annars hade vi fått tillbringa orimligt lång tid i arkivens forskarsalar. Det är mycket enklare och bekvämare att sitta hemma och jobba!
Det var en sak som direkt slog oss med Frisenheims brev – hans handstil. Den skiljer sig radikalt från hur folk skrev på den tiden: den är mycket speciell och personlig, modernare och mer lättläst än de flesta samtida handskrifter.
Sen började vi läsa och fascinerades av Frisenheims framtoning, hans oförskräckta svengelska som lockat oss till skratt många gånger, hans utfall mot folk som inte skötte sig, hans omsorg om de som hade det svårt, hans aldrig sinande optimism och glöd.
Det finns inga privata brev av Frisenheims hand bevarade, bara tusentals skrivelser som han författade på sina olika poster i den svenska stormaktens och frihetstidens administration. Men det märkliga är att till och med i dessa officiella skrivelser framträder människan Frisenheim så bra att vi tycker att vi lyckats skapa en bra bild av honom.
Att tolka gamla handskrifter – i Frisenheims fall ungefär 300 år gamla – är inget lätt jobb. I början var vi nära att ge upp många gånger. Bokstäverna såg helt annorlunda ut på den tiden, meningsbyggnaden är ofta komplicerad, vindlande i många och långa bisatser. I breven finns dessutom ord som för länge sedan försvann ur språkbruket. För att göra det extra svårt är många av Frisenheim-breven skrivna på tyska, ett av den tidens officiella svenska språk. Och inte nog med det: många av de brev som Frisenheim skrev till landshövding Hugo Hamiton, som härstammade från Skottland, är skrivna på Frisenheims hemsnickrade engelska, en blandning av svenska och engelska som verkligen gör skäl för beteckningen svengelska.
Här intill hittar du Frisenheim-breven ordnade i kronologisk ordning. När du klickar på ett av årtalen får du upp breven från just det här året.
Och till höger här du ett smakprov. Det visar Frisenheims reaktion när han fick reda på att Karl XII hade blivit skjuten. Hans bestörtning och chock – till och med hans handstil förändras – och hur han snabbt började planera för att göra det bästa av den helt nya situationen.
Klicka på bilden!
Den 16 december 1718. Frisenheim hade just avslutat det här brevet när han fick veta att Karl XII var skjuten. Man ser tydligt hur hans handstil förändras när han på sin hemsnickrade engelska berättar om sin chock, förvirring och sorg.